Mötesdriftplatsen Singsån ligger nästan mitt på den ursprungliga linjen Ragunda–Håsjö, 6 kilometer från Håsjö och 7 kilometer från Ragunda på den enda horisontella sträcka som bryter den långa stigningen mellan de båda ursprungliga stationerna. Vid infarten på bangården från Ragunda och Långsele går färden i nordnordvästlig riktning medan utfarten mot Håsjö och Bräcke sker västerut. Större delen av omsvängningen sker i en längre kurva i östra delen av bangården medan en mindre justering sker i en kortare kurva vid västra bangårdsänden, mellan dessa kurvor finns en drygt 200 meter lång raklinje. I kurvan i öster rundas ett par tjärnar på södra sidan, medan vyn norrut domineras av den mindre höjden Stallknularna med mycket berg i dagen. Horisontalsträckan som driftplatsen utnyttjar uppkommer där banan går över från biflödet Kälåns dalgång genom vilken den går upp från Mannsjön till huvudflödet Singsån, den senare korsas omedelbart väster om västra bangårdsänden.
Singsån är det hittills senaste tillskottet bland mötesdriftplatser på stambanan och öppnades 1990 några år efter Backsjön och Stormyran. Senare har ett driftplatserna Oxmyran, Öre älv och Nyfors tillkommit, men de saknar mötesmöjlighet. Ett nytt spår lades ut på norra sidan av det gamla mellan bron över Singsån och en plankorsning med en större skogsbilväg, detta utgör nu avvikande huvudspår medan den ursprungliga linjen i söder är normalhuvudspår. Driftplatsen placerades i den ostligaste delen av horisontalsträckan, vid den östra bangårdsänden vid plankorsningen har lutningen ner mot Ragunda redan börjat. Kanske var detta ändå en billigare lösning än att bygga ännu ett spår över Singsån i väster, annars fortsätter den plana sträckan ytterligare en bit västerut där. Teknikhuset finns på bangårdens södra sida strax väster om plankorsningen. Den västra delen av bangården där en flottningsränna ut mot Singsån också ska ha korsat järnvägen är betydligt mera svårtillgänglig.