Linjen Singsån–Ragunda bjuder på en av stambanans vid första anblicken mest märkliga linjeföringar där uttrycket s-kurva delvis kan ges en ny betydelse. Vid närmare studium inser man dock snabbt att detta samtidigt kanske är den naturgeografiskt mest dramatiska passagen längs hela stambanan när den går ner längs med Singsåns forsar kantad av höga berg med lodräta stup och därmed går in i Indalsälvens dalgång och den bördiga hela Ragundabygden. Den relativt nya mötesstationen Singsån ligger 238 meter över havet medan Ragunda station är belägen 174 meter över havet. Höjdskillnaden på 64 meter gör att den teoretiska maxlutningen 10 promille för stambanan söder om Långsele råder på hela den 5,7 kilometer långa linjen även om lutningen i praktiken varierar och ibland är något större än så. Linjen består av endast en blocksträcka, vilket för övrigt gäller samtliga linjer mellan Ragunda och Bräcke.
Från bangårdsänden i Singsån utgår banan i sydostlig riktning, men vrids direkt till ostlig riktning genom den längre utfartskurvan med radie 440 meter och en därpå genast följande kortare kurvan. Här har banan nu kommit in i Kälåns dalgång, ett av Singsåns biflöden, och den ger nu en väg ner genom terrängen från driftplatsen Singsån. Ån finns på nära håll söder om järnvägen redan vid utfarten och korsas på den 300 meter långa raklinje som följer. Efter en kortare kurva nås den mycket korta Kälåtunneln på en kort raklinje. Kälåtunneln eller Lilltunneln är både landets kortaste och stambanans sydligaste tunnel.
Den omsvängning av banans riktning som påbörjats redan före tunneln blir ännu tydligare efter densamma. Här finns en nästan halvkilometerlång kurva med radie 440 meter som vrider banan till nordnordvästlig riktning samtidigt som Dalsbäcken passeras mitt i den kurvan. Kurvserien fortsätter sedan med en högerkurva och dessutom en längre vänsterkurva där Singsåns utlopp ur Mannsjön rundas samtidigt som banvaktstugan Mansjön på banans östra sida passeras. Singsån rinner in i Mannsjön från väster, men för att klara geometrin har järnvägen nu gjort en lång u-sväng söderut och färdriktningen är nu efter banvaktsstugan precis motsatt mot vid utfarten från Singsån, här är den nämligen nordvästlig på nordgång.
Banan följer Singsåns forsar och sel på östra sidan ner mot Ragunda. En halvkilometerlång raklinje inleds vid ett långsmalt sel och fortsätter förbi Mannsjöselet där en svagare vänsterkurva finns. Dalgången har här smalnat av, och även om järnvägen följer bergssluttningen på östra sidan av ån kommer Middagsberget och dess mindre granne i söder Soteberget allt närmare på motsatt sida. Genom två på varandra följande högerkurvor vrider banan nu mot nordostlig riktning, i den första lämnar banan Singsån som förvinner allt längre ner i dalen och i den senare längre kurvan med strax under 450 meter skär den också genom en del av bergssluttningen. Omsvängningen bryts tillfälligt av en kortare vänsterkurva, men återupptas strax för att slutligen fullborda omsvängningen till helt ostlig vid bangårdsänden. Därmed har vi nått slutet av denna linje som med en färdriktning som går från sydostlig via nordvästlig till ostlig bildar ett stort S i banans nedfart mot Ragundabygden.