Hällnäs är en liten västerbottnisk tätort som ligger naturskönt på Vindelälvsdalens relativt branta östra sluttning. Stationen är belägen 244 meter över havet och Vindelälvens yta här omkring 80 höjdmeter lägre. Hällnäs är ännu ett i raden av samhällen som har växt upp som stationssamhällen efter att järnvägen drogs fram. Vid nuvarande tätorts plats fanns i slutet av 1800-talet endast ett par gårdar. I byn Hjuken nere vid Vindelälven en kilometer västerut har det däremot funnits bebyggelse sedan åtminstone 1500-talet.
Stationshuset i Hällnäs är ritat av SJ:s chefsarkitekt A. W. Edelswärd som ett av hans modellhus för svenska järnvägsstationer. Just den här modellen kom att uppföras på hela 43 stationer, vilket gör den till den mest frekvent använda stationshusmodellen. I och med huset i Hällnäs ansågs modellen ha nått sin fulländning, varför modellen har kommit att kallas just Hällnäsmodellen. Huset är idag i gott skick efter att tidigare ha fått stå och förfalla.
Hällnäs historia sträcker sig alltså ett drygt sekel tillbaka i tiden. Stationssamhället expanderade med järnvägsstationen i centrum. Hällnäs hade en viktig roll som omlastningsplats mellan tågen och de hästdragna transporter som följde Vindelälven och Umeälven mot Lycksele och lappmarkerna längre inåt land. Här hanterades och handlades med bland annat tjära, smör och skinnprodukter. Skjutsverksamhet pågick fram till 1924 då den nya järnvägen från Hällnäs till Lycksele och Storuman stod klar. Transporterna togs då över av järnvägen och hästskjutsarna slutade att gå.
Nästa viktiga epok i byns historia är byggandet av det stora sanatoriet. 1919 kom beslutet om att förlägga centralsanatoriet för länet i Hällnäs, och den stora anläggningen på berget nordost om samhället stod klar 1926. Anläggningens huvudsyfte var att bekämpa tuberkulos. Från början fanns drygt 200 platser på sanatoriet, men detta ökades med tiden till som mest 360 platser. På sanatorieområdet tillkom också skola, tandläkare och post. Sanatorieverksamheten upphörde under andra halvan av 1900-talet, eftersom de medicinska framstegen gjorde sådan vård omodern. I byggnaderna drevs dock fortsatt sjukhusverksamhet en tid och därefter behandlingshemsverksamhet. Byggnaderna står idag kvar som ett monument över en tid då Tuberkulos var en folksjukdom i Sverige.
Hällnäs är idag en levande by med skola för åk 1-6. Ortens största företag är Hällnäs handelsträdgård, som utöver blommor också har stor produktion av sallad och kryddor. Godshanteringen vid Hällnäs station upphörde 1977 och persontrafiken vid stationen lades ned 1995. Den återuppstod den korta perioden mellan januari 2006 och juni 2008 när regionaltåget Norrskenan mellan Luleå och Umeå stannade på stationen med en tur i vardera riktningen per dag. Sedan augusti 2010 har stationen åter persontrafik sedan tågen på Norrtågs nya linje Lycksele–Umeå gör uppehåll i Hällnäs.
Från Vindelns till Hällnäs stiger stambanan från cirka 175 meter över havet till cirka 250 meter över havet. Vid stigningens början några kilometer norr om Vindeln är älvdalen ganska bred och otydlig och järnvägen följer inte älven på nära håll. Närmare Hällnäs, som ligger på Vindelälvens östra sida, blir dalgången tydligare med branta sluttningar. Järnvägen kommer då närmare älven, på närmaste stället är det bara cirka 250 meter mellan älven och järnvägen. Samtidigt är dock höjdskillnaden cirka 75 meter och detta ger upphov till vackra vyer för tågresenärer.
Denna stigning är en ganska kraftig förändring av landskapet kring banan. Den lämnar härmed det blandade landskapet med skog och odlad mark och går in i ett landskap med mycket myrmark och skog. Från Hällnäs till Jörn ligger banan nästan undantagslöst mellan 200 och 300 meter över havet, därefter går den upp över 300 meter för att först några mil söder om Älvsbyn allmänt sjunka under 200 meter över havet.