Söndagen den 27 maj, dagen efter årsmötet, reste SJK på Västerdalsbanan i samarbete med Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg. Tåget bestående av personvagnarna BCo7d 4165 och Co8d 4220, restaurangvagnen Ro3a 3151 samt tågvärmevagnen S17d 55135 drogs på sträckan Falun–Borlänge av Hg 756. Därefter var det ERTMS-utrustade Td 395 som tog över för färd på den oelektrifierade banan Västerdalsbanan som numera trafikeras inom system E3, ERTMS Regional. Vi skulle under denna dag få lära känna just detta signalsystem lite mer än vad vi hade önskat skulle det visa sig, men mer om detta senare.
Tåget avgick från Falun C klockan 7.30. I Borlänge var det lok- och riktningsbyte och i Repbäcken svängde vi in på Västerdalsbanan och kom fram till det nya signalsystemet. Efter uppehåll i Mockfjärd gjordes en fotokörning vid Västerdalälven innan resan fortsatte mot nästa stopp i Björbo under en alltjämt klarblå himmel och med solens hjälp allt högre temperaturer. Efter Björbo gjordes uppehåll i Nås, Dala-Järna och Vansbro, varefter tåget backades upp till timmerterminalen i Vansbro där det också blev fotokörning vid bron över Vanån.
Sedan gick det ju då som det gick. Signalrelaterade problem uppstod när vi efter turen till timmerterminalen skulle lämna tillbaka växlingstillståndet för att kunna köra vidare som tåg. Detta lyckades man inte med på fjärren i Gävle och senare gick systemet ner på hela banan. Trots att vi var helt ensamma på banan denna söndag var vi nu instängda där vi var och kunde inte köra varken mot Malung eller tillbaka till Borlänge. Tiden gick och olika lösningar på hur passagerarnas anslutningar till reguljära tåg i Borlänge skulle kunna säkerställas, även bussersättning fanns med i diskussionerna. De senare planerna behövde som tur var inte realiseras, men det blev två långa och varma timmar i Vansbro som vi hade hoppats kunna använda på ett betydligt trevligare sätt.
Drygt två timmar efter att signalproblemen börjat i Vansbro vaknade slutligen systemet åter till liv. Då var tiden så knapp att det var nästan omöjligt att hinna till Malung och därefter tillbaka till Borlänge före anslutande reguljära tågs avgång mot bland annat Stockholm, vi visste ju heller inte om systemet skulle komma att fungera under resterande del av resan. Kompromisslösningen blev att köra till Rågsveden omkring en mil västerut och göra rundgång där, på så sätt slapp vi också åter växla i Vansbro där problemen började. På återvägen fick vi flera signalrelaterade stopp, varav en nödbromsning från full hastighet till stillastående vid Dala-Järna. Trots att vi i övrigt gick tillbaka utan uppehåll blev tåget närmare 40 minuter sent till Borlänge. Beslutet att vända i Rågsveden visade sig därför vara klokt, till Malung hade vi inte hunnit med anslutningarna i Borlänge i behåll.