Vindelälven är en av våra fyra oreglerade nationalälvar och rinner från fjällmassiven vid norska gränsen i gränstrakterna mellan Västerbottens och Norrbottens län fram till Umeälven vid Vännäs. Älvens längd är omkring 500 kilometer.
Älven i geografin
Vindelälven rinner upp på kalfjället på omkring 1000 meters höjd i Arjeplogs kommun och rinner sedan mot sydväst in i Storumans kommun. Vid Vindelkroken är älven som närmast Norska gränsen, endast ett par kilometer, men här vänder den tvärt mot sydost i en dalgång med branta bergssidor som ger skydd för en rik växtlighet nere i dalen. Första samhälle som älven når är Ammarnäs, beläget vid sammanflödet mellan Vindelälven och biflödet Tjulån. Här börjar också väg 363 som följer älven en stor del av sträckan till vägens andra ändpunkt Umeå. Sjön Gautsträsk vid Ammarnäs är den första lite större sjön i älvens lopp, men några mil nedströms följer den allra största, den fem mil långa sjön Storvindeln. Den är unik då det är landets enda kvarvarande sjö med mycket stora naturliga vattenståndsväxlingar, skillnaden mellan hög- och lågvatten är närmare fem meter. Detta ger också upphov till en mycket rik strandflora. Vid Forsvik tar sjön Nedre Gautsträsket vid och i denna mynnar också älvens största biflöde Laisälven.
Nästa ort som älven rinner genom är Sorsele, ett samhälle som delvis ligger på en ö mellan två grenar i älven. Älven fortsätter sedan söderut och överkorsas av Inlandsbanan mellan Blattniksele och Sandsele omkring tre mil söder om Sorsele. Älven vrider här österut för att passera nära Gargnäs och fortsätter sedan i sydostlig riktning förbi Björksele, Rusksele och Åmsele. Sjöprocenten i älven är mycket låg, speciellt söder om Sorsele. Strax söder om Åmsele korsar järnvägen Hällnäs–Lycksele älven, härefter återstår endast omkring tre mil fram till Hällnäs varefter älven når fram till Vindeln och den tredje järnvägsbron, den här gången för stambanan. Från järnvägens passage över älven rinner den först rakt österut för att sedan vrida sig söderut mot sammanflödet med Umeälven vid Vännäsby. Här korsas älven åter av järnväg, den här gången banan Vännäs–Umeå.
Stambanans broar vid Vindeln
När stambanan skulle dras fram över Vindelälven uppfördes en fackverksbro av stål med hängande parabelfackverk på fackverksbockar av samma typ som den äldsta av de tre Tallbergsbroarna. Bron hade fyra spann, två mittspann med längd 62 meter samt två sidospann med längd 27 respektive 30 meter. Av de tre brostöden på stenfundament byggdes ett mitt i älven och de andra två på respektive strand. 1952 stod en ny bro över älven klar öster om den gamla, en bågbro av betong med underliggande båge som i ett 112 meter lång huvudspann överbryggar hela älvfåran. Spännvidden var rekord för betongbroar i Sverige när bron byggdes. Till detta bågspann tillkommer fem korta sidospann på vardera strand för att föra brobanan ut till huvudspannet. Tre år senare stod en exakt likadan bro klar över Indalsälven vid Ragunda.
När den nya bron stod klar fick den gamla stå kvar som reservbro. Vid den extrema vårfloden i Vindelälven i juni 1995 rasade den emellertid ner under den nya bron. Idag återstår fundament för landfästen och de brostöd som stod på land. På båda sidor av älven finns också gamla banvallar kvar som ansluter till den gamla broplatsen. Från norr viker den av från nuvarande sträckning omkring 700 meter norr om bron och följer nuvarande järnväg på avstånd på västra sidan. På södra stranden korsar den gamla banvallen nuvarande linje omkring 200 meter söder om bron för att åter ansluta till nuvarande järnväg 600 meter längre söderut.