Tätorten Själevad ligger omkring 6 kilometer väster om centrala Örnsköldsvik vid Moälvens korta flodsträcka mellan Själevadsfjärden och Veckefjärden. Namnet tros ursprungligen ha innehållit ordleden ”själ” och ”ava” och skulle därmed i modern tappning kunna tolkas som ”sälviken”. Byn har en mycket lång historia, inte minst som kyrkplats då Själevad troligen har varit egen församling sedan 1200-tal. Socknen omfattade då även de senare utbrutna socknarna Arnäs, Anundsjö, Björna Mo och Örnsköldsviks stad. Själevads mest kända byggnad är kanske också den storslagna åttkantiga kyrkan från 1880, byggd på en höjd vid Moälvens utlopp ur Själevadsfjärden och väl synlig från europavägen som passerar i närheten. Dagens tätort har omkring 2800 invånare och omfattar utöver den egentliga kyrkbyn även de gamla byarna Översjäla, Myckling, Hampnäs och Gålnäs.
En något mindre känd sevärdhet i Själevad är stationshuset av Byskemodell, byggt i början av 1890-talet. Själevads station öppnades samtidigt med järnvägen Mellansel–Örnsköldsvik den 1 november 1892 och var fram till stationen Moälven (senare Moliden) öppnade två månader senare den enda mötesstationen på banan. Godshanteringen vid stationen upphörde 1976 och Själevad nedgraderades till hållplats tio år senare. När nattåget mot Stockholm upphörde att trafikera banan 1989 gick även trafikplatsen Själevad i graven. Kvar finns dock det vackra stationshuset smakfullt renoverat, vid den numera allt mer igenväxta bangården går det också att hitta delar av en plattform. Öster om stationshuset står också det gamla godsmagasinet kvar.