I förra delen av linjebeskrivningen nådde vi fram till den nära 1,5 kilometer långa raklinjen genom byn Västerhus och passerade därmed platsen för den f.d. hållplatsen Västerhusänge. Mitt på raklinjen ligger banvaktstugan Västerhus och omkring 200 meter söder om denna finns nästa bevakade plankorsning. Intill plankorsningen på järnvägens östra sida närmast samhället låg hållplatsen Västerhus (Vhs) som användes fram till 1986. Hållplatsen öppnades redan 1893 och var därmed den äldsta trafikplatsen längs banan bortsett från de ursprungliga stationerna. Den gamla hållplatskuren ska finnas kvar i privat ägo på en gård i närheten.
Västerhus hållplats låg 34 meter över havet nära krönet för de första stigningarna upp från Österalnö, i slutet av raklinjen finns medlut på upp till 12 promille i riktning mot Örnsköldsvik. Trenden fortsätter även på de följande två raklinjerna när banan åter närmar sig vattnet som här kallas Själevadsfjärden, det sker med lutningar som på kortare sträckor når upp till 18 promille. De två raklinjerna som följer efter den långa i Västerhus är drygt en halv kilometer långa och sammanlänkas av svaga vänsterkurvor som vrider banan mot sydost. På vardera av dessa raklinjer finns en obevakad plankorsning, i den första i Västeralnäs leder vägen till villor på järnvägens sydvästra sida medan det är en enklare ägoväg som korsar banan i den andra.
När järnvägen genom en svag högerkurva lämnar jordbrukslandskapet i Österalnäs och fortsätter in mot villabebyggelsen i Hampnäs är medlutet från Västerhus slut och vänds till ett kort kraftigt motlut upp mot den f.d. bangården i Själevad. I slutet av ännu en drygt halvkilometerlång raklinje finns nästa bevakade plankorsning där Alnäsbacken/Hampnäsvägen korsar järnvägen. Söder om denna vrids banan ytterligare mot öster fram mot Själevads f.d. station, varefter ännu en bevakad plankorsning följer. I kurvan finns banvaktstugan Själevad på norra sidan, på södra sidan ges ännu en kort vy ut över Själevadsfjärden.