Driftplatsen Roback öppnades 1964, tre år efter att fjärrblockering införts mellan Bräcke och Bispgården. Den skapade därmed en mötesplats mitt på den då 11 kilometer långa linjen mellan Håsjö och Kälarne. Driftplatsen byggdes där järnvägen korsar Kvarnåns dalgång, en lite större å som avleder vatten från sjöar i västra delen av Håsjöbygden rakt söderut mot Gimån vid Ljungå. Ån benämns på en gammal skiss också Vestanedeån, men mellan 1938 och 1959 fanns det också en hållplats vid nuvarande driftplatsgräns under namnet Robacksån (Rbkå) varför ån möjligen också har gått under detta namn. Öster om ån ligger banvaktstugan Roback, vilket är den enda plats där namnet nämns på kartor. Ortnamnslitteratur som nämner Roback som namnet på banvaktstugan menar att förledet har med rodd att göra och att slutledet ska tydas som obestämd form av backe. Landskapet på platsen är småkuperat med större flackare ytor som bryts av små brantare berg, närmaste exemplet är Kvarnberget strax nordost om driftplatsen.
Infarten på nordgång från Kälarne sker från väster och efter en svag kurva mellan driftplatsgränsen och bangårdsänden följer en kortare raklinje i ostnordostlig riktning. inleds samtidigt en halvkilometerlång kurva med radie 750 meter där järnvägen rundar en mindre höjd i söder. Kurvan präglar större delen av bangården eftersom östra bangårdsänden ligger vid kurvans östra ände. Omedelbart öster om denna korsas Kvarnån på en kort raklinje innan driftplatsgränsen följer i slutet av en svag kort kurva. Utfarten är belägen i höjd med banvaktstugan Roback och riktningen är här ostlig. Bangården i Roback har två spår med normalhuvudspåret i innerkurva i söder. Teknikhuset ligger också på södra sidan nära kurvans mitt medan en MobiSIR-mast står på bangårdens norra sida. Väg 323 finns på relativt nära håll i norr längs hela bangården. Roback har ett ställverk modell 59 som tillåter samtidig infart (ESIL).