Den tredje och sista resdagen på denna höstresa med Svenska Järnvägsklubben utgick från Varberg, men då allt tågtrafik genom staden var avstängd under helgen fick avresan liksom ankomsten dagen före ske med landsvägsbuss. Detta kunde dock utnyttjas så att den inledande färden i stället följde den sedan länge nedlagda Varberg–Ätrans järnväg och bibanan Ätran–Kinnared till Halmstad–Nässjö järnvägar, detta med guidning vid några av de kvarvarande stationsmiljöerna. Rälsbusståget som övernattat i Värnamo behövde avgå från Kinnared redan vid tiotiden för att vi skulle hinna med alla dagens aktiviteter, så söndagsmorgonen till trots blev det ingen sovmorgon utan bussarna avgick klockan 07:30 efter intagen hotellfrukost.
Kinnared är den nordligaste stationen, formellt hållplats, vid HNJ inom landskapet Halland, men när rälsbussarna nu rullade söderut mot Torup var det dags att göra en avstickare in på sidobanan in mot Hyltebruk i landskapet Småland, orten ligger dock ändå i Hallands län. Banan dit har trafikerats av tåg till och från ortens pappersbruk, men vid tiden för resan hade det just meddelats att trafiken skulle komma att läggas ned under hösten och föras över till lastbil. Framtiden för denna sidobana i system S är därmed numera betydligt mer osäker än tidigare. Till Hyltebruk rullade spärrfärden utan uppehåll och väl framme där serverades förmiddagskaffet på bangården. Under återfärden mot Torup gjordes dels en fotokörning vid Glassbodammen i Nissan och också ett uppehåll vid plattformen vid den tidigare hållplatsen Rydö i Rydöbruk, alldeles intill gränsstenen Knystahall på en tidigare riksgräns och på den nuvarande landskapsgränsen.
Väl framme i Torup var det dags för ett lite längre lunchuppehåll, men detta sammanföll också med ett tidtabellstekniskt uppehåll för två möten och en förbigång. Lunchen skulle intas på Torups gästgivaregård alldeles intill stationen, så det var inga problem att hinna med såväl studier av den ordinarie trafiken som själva lunchen. Först ut att passera var ett mötande Krösatåg på väg mot Nässjö, och efter att magen fått välbehövlig påfyllning kunde så också ett tretågsmöte mellan vårt tåg, ett södergående Krösatåg och ett norrgående halkbekämpningståg beskådas. Med andra ord också ett generationsmöte med tre olika typer av dieselmotorvagnar på bangården samtidigt.
Så snart det förbigående tåget hunnit undan kunde också vår resa fortsätta söderut mot dagens och helgens sydligaste etappmål, Halmstad. På den här sträckan fanns ingen tid för några uppehåll då ordinarie tågtrafik är relativt tät, men däremot bjöds vi på en vacker färd genom Nissans dalgång ner mot det öppnare havsnära landskapet omkring Halmstad. Därtill bjöds på något som närmast kan beskrivas som sommarväder så här i slutet av september med temperaturer som till och med steg något över 20 grader.