Haparanda–Vitvattnet

Att nå fram till spårslutet vid Haparanda efter sju timmars färd de sex milen från Vitvattnet var dagens första stora mål, men eftersom jag inte planerat att övernatta någonstans längs linjen var det nu lika långt tillbaka till dagens och turens slutmål. Återfärden påbörjades vid halv två-tiden på eftermiddagen när solen ännu sken från en klarblå himmel, men molnen väntades senare tätna allt mer framåt kvällen och dämpa solljuset allt eftersom. Det var inte någon tryckande värme den aktuella dagen, men den fysiska aktiviteten på dressinsadeln i kombination med det mestadels direkta solljuset på spåret gjorde ändå turen till en ganska varm historia och molnen som senare dök upp kändes ganska välkomna.

Den första sträckan upp till Karungi cyklades nu utan längre pauser eftersom lunchuppehållet klarades av på väg ner mot Haparanda. Viss medvind och kanske lite styrka av att slutmålet Vitvattnet nu närmade sig kilometer för kilometer gjorde att farten blev god och de knappa två och en halv milen till Karungi avverkades på cirka två timmar. När färden fortsatte västerut började solen så smått skymmas av de annalkande till en början ganska tunna molnen och vinden började åter bromsa framfarten en aning. Ut över Veittivuomas stora myrmarker var det bara att fortsatt metodiskt trampa på trots att vissa delar av kroppen nu började tycka att dagsverket var uppfyllt. Med målet att stanna för måltid med medhavd mat och vattenpåfyllning i Kärrbäck i sikte tog jag mig fram till byn vid 17-tiden på eftermiddagen och endast två och en halv mil av dagsetappens drygt 12 mil återstod då.

Från Kärrbäck till Lappträsk är det drygt en halvmil och den sträckan avverkades med lite nyvunna krafter efter rasten i Kärrbäck. Byggnadsbeståndet kring bangården i Lappträsk tittades till och det visade sig vara i varierande skick. Det karakteristiska gamla vattentornet vid västra bangårdsänden är dessutom dessvärre rivet sedan flera år. Färden gick nu i alla fall åter in på den betydligt sämre röjda sträckan väster om Lappträsk och redan i medlutet ner från den gamla trafikplatsen fick man börja kämpa med höga tallar intill spåret. Ännu värre blir det i stigningen upp mot Kallberget där motlutet nu gjorde slyet ännu svårare att forcera än i andra färdriktningen. Glädjande nog blir situationen sedan betydligt bättre före Bodträsk och vidare fram till Vitvattnet.

Efter en lång dag på spåret återstod efter ankomst till Bodträsk endast en utmaning, detta i form av 16-promillesbacken upp till Vitvattnet. Det blev nu nästan en slutspurt där längtan att fullborda turen i kombination med avsaknaden av bromsande sly gjorde att dressinen trots mycket trötta ben med god fart kunde föras uppför backen och fram till slutstationen efter 14 timmars färd den dagen.