När vi närmade oss Arvika började orosmoln torna upp sig i både bildlig och bokstavlig bemärkelse. Det var planerat ett längre uppehåll i Arvika, mest beroende på att vi måste anpassa oss till den täta trafiken och den låga kapaciteten på banan. Redan före ankomst till Arvika fick vi dock veta att fjärrtågklareraren på grund av rådande trafiksituation ville ha möjlighet att skicka iväg oss mycket tidigare än planerat från Arvika och att vi därför inte skulle gå för långt från tåget. Nu kunde man ändå ganska snabbt med hjälp av grafen och persontågens lägen räkna ut att uppehållet skulle bli ganska långt och vi fick gott om tid att titta runt på stationen samtidigt som de bokstavliga orosmolnen tornade upp sig vid östhorisonten.
Efter möten och förbigång med några tåg kunde vi avgå Arvika ungefär som planerat så snart det förbigående persontåget mot Charlottenberg ankommit Åmotfors, det finns ingen mellanblocksignal på denna omkring två mil långa linje. Problemen hade dock bara börjat. När vi var på väg fram mot hållplatsen Lerot blev det plötsligt stopp mitt på linjen och det meddelades att det var strömlöst. Det visade sig sedan efter en stund bara vara loket som var strömlöst och sedan brytaren kopplats in igen kunde vi fortsätta, men nu försenade så uppehållet fick bli så kort som möjligt. I Charlottenberg väntade möte med tåget mellan Oslo och Stockholm, men det visade sig också vara lätt försenat och mötet flöt fint.
Efter rundgång och väntan på ett något försenat tåg från Kristinehamn kunde vi avgå från Charlottenberg mot Kil. Snart kom dock nästa dystra besked: Fjärrtågklareraren i Hallsberg beordrade oss att så snabbt som möjligt utan extra uppehåll återgå till Kil. Ordern fick naturligtvis följas och med den försvann flera planerade uppehåll. Snart började också regnet smattra på rutan. De mötande tåg vi förväntade oss stå vid mötesstationerna uteblev dock, och det enda stoppet på vägen mot Kil blev i Edane när det åter blev strömlöst. Att allt inte var som det skulle var tydligt, men det var inte på grund av att det var många andra tåg på sträckan Charlottenberg–Kil som vi blev kallade tillbaka. Förklaringen kom senare, det var stopp i trafiken mellan Kil och Karlstad efter ett blixtnedslag. De bokstavliga orosmolnen i öster hade alltså orsakat strömproblemen, kanske redan det första i Lerot. Kvällen kunde hur som helst bli lång eftersom vårt mål för dagen var just Karlstad.