Här finns länkar till alla hittills publicerade avsnitt i en serie bildreportage om järnvägen mellan Älvsbyn och Piteå som jag nu publicerar i Postvagnen, Svenska Järnvägsklubbens forum, och även i järnvägsforumet Nordpilen. Formen känns i huvudsak igen från mina tidigare bildserier om norrländska järnvägar, men utforskningen av järnvägsnätet fortsätter nu ut på en av landets rena godsbanor.
Den ursprungligen 53 kilometer långa statsbanan Älvsbyn–Piteå från 1915 förlängdes på 1950-talet med fem kilometer till pappersbruket i Munksund och på 1970-talet tillkom också det tio kilometer långa hamnspåret till djuphamnen på Haraholmen. Banan är idag en vältrafikerad godsbana tack vare de stora skogsindustrierna i Piteå som behöver sin järnvägsanslutning till stambanan och övriga landet och världen. För att möta detta behov rustades banan upp och elektrifierades 1995 och spåret till Munksund elektrifierades så sent som 2005. När det gäller persontrafik kan man dock konstatera att det i år är 40 år sedan det sista reguljära persontåget gick på banan i maj 1972. Idag får man som tågresenär förlita sig till enstaka chartertåg för att få se banan från rälsgående fordon.
Efter långa serier med reportage från Stambanan genom övre Norrland och till den anslutande banor med persontrafik (Mellansel–Örnsköldsvik skulle inom kort få persontrafik när den dokumenterades) är det den här gången en bana som inte annat än i undantagsfall trafikeras av persontåg som står i fokus för dokumentationen. En del av syftet med de tidigare publicerade serierna har varit att vara en guide till vad man kan se från tågfönstret vid resor på banan och att inspirera den nyfikne resenären att titta lite extra. Jag hoppas detta syfte kan få vara med även i denna serie trots att möjligheterna att resa på banan är få. En annan skillnad mot de flesta tidigare serier är den stora bristen på kvarvarande järnvägsbyggnader och historiska trafikplatser, Piteåbanan är idag en ren godsbana optimerad för den trafiken. Spår av historien finns dock kvar och jag hoppas att de tillsammans med en allmän beskrivning av det vackra landskap som banan passerar genom ska bära serien framåt från stambanan i kustnära inland till Bottenvikens strand.
Bildmaterialet i denna nya serie är liksom tidigare inhämtat under de senaste åren och kommer därmed att beskriva banan som den ser ut idag. Tidigare har den stora majoriteten bilder varit tagna på sommaren men den här gången utgör även vinterbilder en viktig del av bilderna, här i norr är ju marken snötäckt nästan halva året så trots besvärligare fotoförhållanden och intressanta detaljer som döljs känns det viktigt att visa även denna bild av banan. Historiska bilder kommer tyvärr antagligen till största delen att utebli, delvis av rättighetsskäl men främst beroende på liten tillgång på sådana. Jag vill passa på att sända ut en efterlysning av bilder från banan, om någon skulle ha tillgång till sådana vore det mycket värdefullt att få se dem. Allt äldre än nutid är intressant!
