Umeå C (Uå)

Umeå stad grundades under första halvan av 1600-talet vid Umeälvens mynning i Bottenhavet. Staden brändes ned av ryssarna 1714, men återhämtade sig relativt snabbt med stadig befolkningsökning. Under 1800-talet började staden utvidgas allt mer och byggdes och större esplanader byggdes och planerades. 1888 drabbades staden av en storbrand som ödelade den äldre stadskärnan. Tack vare en bred esplanad med björkar räddades mycket av den nyare stadsbebyggelsen, varför man vid återuppbyggnaden beslutade att björkar skulle planteras längs gatorna och att staden skulle genomkorsas av bredare esplanader. Björkarnas stad var född.

Den gamla stadskärnan återuppbyggdes i ett rätvinkligt gatunät med träbebyggelse. Från rådhuset anlades en bred esplanad norrut och i dess norra ände uppfördes 1895-96 det stora stationshuset i rött tegel, ritat av Folke Zettervall. Järnvägen som öppnades 1896 var och är än idag den norra begränsningen för stadens centrumbebyggelse. Vid Rådhusesplanadens ände finns det halvcirkelformade Järnvägstorget som på 1950-talet blev omslutet av stora bågformade hus. Torget är idag mest en trafikapparat, men här finner man också glasskulpturen "Grön eld" från 1970.

Geografisk översikt
Andra bilder från platsen (17)