Den norra 6,5 kilometer långa blocksträckan på den 11 kilometer långa linjen Ragunda–Bipgården inleds vid mellanblocksignalen som står nästan precis mitt i Indalsälvens gamla flodfåra, den älvfåra som vattnet forsade genom fram till den 6 juni 1796. Den våldsamma forsen Gedungsen, även kallad Storforsen, vid älvens utlopp ur Ragundasjön hade en fallhöjd på hela 35 meter och utgjorde ett effektivt hinder för den begynnande flottningen i älven. Magnus Huss, senare kallad Vildhussen, fick uppdraget att bygga en flottningsränna förbi fallet och gjorde detta genom att leda om en bäck över grusåsen sydväst om forsen för att älvens vatten skulle hjälpa till att gräva ur kanalen. Vårfloden 1796 var dock kraftig och natten mot den 7 juni ökade flödet genom kanalen så pass mycket att hela åsen grävdes ur med en katastrofal flodvåg som följd. På fyra timmar tömdes hela den 2,5 mil långa Ragundasjön och Gedungsen tystnade. Döda fallet är idag en stor turistattraktion där man kan se hur det forsande vattnet har format klippor och stenar. Den norra blocksträckans första halvkilometerlånga kurva leder banan förbi den gamla flodfåran och runt det torrlagda fallet på dess nordöstra sida. Den som besöker fallet korsar idag järnvägen på en hög gångbro av trä mitt i kurvan. Mellan åren 1937 och 1958 fanns här även en hållplats med namnet Döda fallet.
Efter Döda fallet håller tåg på nordgång nu sydostlig riktning när banan följer branten ner mot den gamla älvfåran fram mot nuvarande älv genom en kurvserie om fem mestadels korta kurvor med varierande radie. I den sista av dessa kurvor låg hållplatsen Västerede (Vde) mellan 1937 och 1961. Här finns två raklinjer 250 respektive 200 meter långa varefter färdriktningen efter flera korta kurvor blir blir nära nog sydlig på nordgång när banan når västra delen av byn Österede. Banan går nu mycket nära Indalsälven alldeles intill dess nipbrant omkring 60 meter över vattenytan. Älven böjer strax av österut och därmed gör järnvägen desamma. Riktningsförändringen sker i en omkring 600 meter lång kurva med radie strax under 450 meter och efter en kortare direkt på denna följande kurva är riktningen ostlig. Mitt i den långa kurvan som också lutningsmässigt utgör ett svagt krön låg mellan åren 1898 och 1966 hållplatsen Österede (Öde). Mellan Döda fallet och Österede råder motlut på omkring 10 promille på nordgång.
I Österede by finns en närmare kilometerlång raklinje och i dess västra ände passeras en av järnvägens transformatorstationer för elmatningen. Här finns en obevakad plankorsning med en mindre väg fram till denna och intill korsningen finns också en tjuvbroms- och varmgångsdetektor. Längre österut på raklinjen fanns tidigare linjens enda bevakade plankorsning, och vid korsningen här i östra delen av byn Österede låg hållplatsen Hemmet (Hmt) mellan åren 1937 och 1957. Här blandas bebyggelsen med åkermark ovanför nipbranten ner mot Indalsälven och Svarthålsforsens vattenkraftverk. Sommaren 2012 lades en mindre rörbro in mellan transformatorstationen och plankorsningen som nu är stängd. I den följande korta vänsterkurvan korsar järnvägen i sned vinkel nuvarande riksväg mellan Bispgården och Döda fallet som byggdes i helt ny sträckning 2003-2005. Den speciella vägporten under järnvägen är utformad som ett betongrör och lanserades inte helt problemfritt till sin plats under ett 4 dagar långt tågstopp i juli 2004 samordnat med spårbyten på sträckan Bräcke–Långsele. Efter vägporten finns det nu bebyggelse på banans båda sidor när den i en längre högerkurva svagt vrider banan från ostnordostlig till ostsydostlig riktning på den avslutande raklinjen fram mot driftplatsgränsen i Bispgården.