Linjen Ragunda–Bispgården är 11 kilometer lång och är därmed den längsta linjen mellan Bräcke och Långsele. Linjen är uppdelad i två blocksträckor varav vi här tittar på den södra 4,5 kilometer långa blocksträckan från Ragunda fram till blocksignalen strax efter bron över Indalsälven. Denna på det hela taget ganska kurviga linje inleds med en 280 meter lång raklinje från utfarten i ostlig riktning, men sedan tar kurvorna genast vid. Med en kurvserie om sammanlagt sju kurvor där alla utom en har radier omkring 440 meter passerar järnvägen norr om Storberget och fortsätter ner mot Indalsälven med ett sammanhängande medlut på omkring 10 promille. Singsån mynnar i Indalsälven strax norr om järnvägsbroarna och i åns nedersta lopp rinner den genom ett öppet jordbrukslandskap som utgjorde Ragundasjöns botten före tömningen av sjön. Åkerlandskapet begränsas i söder av betydligt högre terräng och här finns en mer eller mindre sammanhängande brant bergssluttning i öst-västlig riktning som järnvägen använder för att ta sig ner mot älven. På sträckan ges tidvis god utsikt mot byn Näset vid Siljemyrbergets fot på Singsåns norra sida, en by som verkligen låg på ett näs i Ragundasjön medan den ännu fanns kvar.
Flera platser att notera finns i backen ner mot älven. I den andra kurvan räknat från Ragunda i den långa kurvserien låg rälsbusshållplatsen Näsbyn (Nbn) mellan åren 1937 och 1959. Hållplatsen låg nära vägskälet mellan landsvägen mellan Bispgården och Ragunda och den mindre vägen till byn Näset på Singsåns norra sida. I den sjätte kurvan finner vi den 127 meter långa Ragundatunneln genom en mindre bergsutlöpare från den högre terrängen i söder. Strax öster om tunneln anslöt spåret till upplagsplatsen Ragunda som var en berganläggning insprängd i samma berg som tunneln. Strax därefter i den sista skarpa kurvan i serien följer Vid försignalen till mellanblocksignalen söderifrån och där korsar järnvägen också landsvägen mellan Ragunda stationssamhälle och Bispgården på en relativt ny bro, korsningen låg tidigare något längre österut. Hållplatsen Indalsbron (Idn) låg i denna korsning mellan åren 1936 och 1961
Med två svaga kurvor lämnar nuvarande järnväg efter den långa kurvserien den gamla banvall som ledde fram till den gamla bron över Indalsälven och fortsätter fram mot den nya bron. Lastplatsen Indalsbron (Idn) låg fram till 1933 vid gamla linjen omedelbart väster om gamla bron och hade ett stickspår mot sydost fram till en timmerlossningsränna ner mot älven. Lastplatsens namn och signatur övertogs alltså av den nyss nämnda hållplatsen tre år efter att lastplatsen lagts ned. Den nya bron ligger på en 300 meter lång raklinje, som till största delen utgörs av just bron, fram mot mellanblocksignalen på östra sidan av älven. På bron ligger spåret omkring 130 meter över havet, och här avslutas nu en flera mil lång sammanhängande nedförsbacke där järnvägen huvudsakligen genom Singsåns dalgång har fallit ner mot Indalsälven och förlorat en stor del av höjdskillnaden från hela banans högsta punkt vid Dockmyr.