Bispgården i Fors socken och Ragunda kommun och består formellt idag av de två tätorterna Västra Bispgården och Östra Bispgården, mellan dessa båda ligger Fors kyrka från 1830-tal. Redan på 1200-talet fanns en liten kyrka på platsen som då låg vid den pilgrimsled som sträckte sig längs Indalsälven. Namnet Fors syftar troligen på Storforsen, nuvarande Döda fallet några kilometer uppströms. Namnet Bispgården har en helt annan historia, det kommer troligen av de egendomar i Fors som från 1300-talet ägdes av ärkebiskopen i Uppsala. Biskopsgården i olika stavningsformer har sedan blivit det kortare namnet Bispgården.
Stambanan mellan Ragunda och Långsele drogs fram genom byn Oppåsen i bergssluttningen nordväst om dåvarande Bispgården. Banan skulle här lämna Indalsälvens dalgång för att gå norrut mot Långsele och kunde därmed inte nå den lägre belägna äldre byn. Oppåsen omvandlades därmed till ett nytt stationssamhälle och stationen fick namnet Bispgården. Stationssamhället växte snabbt till socknens centrum och utgör idag den västra av de båda tätorterna med omkring 500 invånare. Östra Bispgården, tidigare Bispfors, har omkring 200 invånare.
Bangården
Bangården i Bispgården ligger i nordväst-sydostlig riktning med utfarten norrut mot Långsele i sydost och söderut mot Ragunda och Bräcke i nordväst. Omedelbart väster om västra bangårdsänden passerar den gamla riksvägen under järnvägen i en vägport strax under fri höjd. Bangårdens båda ändar ligger i vänsterkurvor på nordgång medan den mellersta delen av bangården är rak. I bangårdens östra del vid stationssamhällets centrum finns en större bevakad plankorsning över bangårdens tre huvudspår. Omedelbart öster om östra bangårdsänden finns ännu en plankorsning med en mindre gata, den är bevakad med ljud- och ljussignaler men saknar bommar.
Utöver bangårdens tre huvudspår finns sidospår på norra sidan som nås från det norra avvikande huvudspåret, detta genom en växel från söder/väster vid gångpassagen över spåren i höjd med stationshusets gamla plats. Spåret löper fram till en stoppbock i närheten av plankorsningen längre österut. Även på södra sidan av bangården finns ett stickspår som utgår från det andra avvikande huvudspåret genom en växel från öster och slutar med en stoppbock nära västra bangårdsänden, detta spår var liksom det på norra sidan tidigare genomgående. Ställverket i Bispgården är en 59:a som tillåter samtidig infart (ESIL).
Byggnader
Stationshuset i Bispgården låg på södra sidan och var av Hällnästyp, byggnaden revs 1985. Hus 10A som låg strax väster om stationshuset finns dock kvar idag, liksom naturligtvis det moderna teknikhuset på motsatt sida av stationshusets forna plats. Något längre västerut står även det gamla bostadshuset 9C kvar. En gammal plattform finns kvar intill bangårdens södra sida vid platsen, liksom den övergång över bangården från vilken en mellanplattform tidigare utgick västerut. På bangårdens norra sida nära den gamla banmästarstugan finns en kombinerad personal- och verkstadsbyggnad, f.d. dressinbod. Öster denna på bangårdens norra sida stod tidigare en stallbyggnad ursprungligen avsedd för ett Öd-lok med tillhörande elrevisionsvagn, stallbyggnaden nåddes via ett spår anslutet till det norra stickspåret. Byggnaden fanns kvar sommaren 2008 men var riven ett år senare.