Långviksmon är en tätort med omkring 220 invånare belägen på Storsjöns östra sida. Sjön har i norra delen en mycket långsmal vik som heter Långviken, samma namn har byn på norra stranden. I ostligaste delen av byn fanns redan under 1800-talet några hemman, men det var efter att järnvägen drogs fram kring 1890 som samhället Långviksmon började växa upp. Hållplatsen Långviksmon öppnades 1896, fem år efter banans öppnande. Platsen uppgraderades sedermera till håll- och lastplats och slutligen station. Persontrafiken lades ned 1975 och den sista veksamheten vid stationen avvecklades 1989.
Långviksmon är ett samhälle som trots befolkningsminskning hyser en god framtidstro. I byn finns många företag och en företagarförening som verkar för att industrilokalerna i byn ska fyllas med verksamhet. Långviksmon är känd för sin betongindustri, en mindre i norra delen av byn och en större i den södra. Här finns också mekanisk industri och snickeriindustri samt en möbelbutik.
Järnvägstekniskt är Långviksmon idag en driftplats med två huvudspår i nord-sydlig riktning med normalhuvudspåret på västra sidan. Omedelbart öster om spåren breder tätortbebyggelsen ut sig, medan landskapet på västra sidan av spåren är öppen jordbruksmark som bara bryts av en mindre idrottsplats. Landsvägen från Hemling i väster passerar över bangårdens södra del i en plankorsning. Utöver huvudspåren finns två elektrifierade industrispår i byn, ett i norr och ett i söder, båda ansluter till mötesspåret. Det norra spåret verkar inte ha använts på länge och står idag på vissa sträckor helt igenväxt av skog. Stationshuset i Långviksmon var en långsmal byggnad i ett plan med godsmagasin i den södra änden. Det låg på östra sidan av bangården i dess södra del och revs den 25 oktober 2010. Driftplatsen styrs av ett ställverk modell 59 som tillåter samtidig infart (ESIL).
Landsvägarna från Hemling i väster, Björna i söder och Flärke/Trehörningsjö i öster/norr sammanstrålar i en fyrvägskorsning mitt i samhället. Strax väster om denna längs vägen mot Hemling finns plankorsningen i södra bangårdsänden. Vid plankorsningen viker också det södra industrispåret av mot sydost och korsar sedan vägen mot Björna i en plankorsning. Spåret betjänar den stora betongindustrin som idag ägs av Strängbetong AB. Till skillnad från det norra industrispåret används det södra än idag, bland annat för transport av sliprar producerade vid fabriken.