Vid norra utfarten från Långsele möter Stambanan genom övre Norrland ännu en fjällälv som korsas på en längre bro. Det forsande vatten som tidigare brusade på platsen har idag sedan länge ersatts med en lugn vattenyta till följd av vattenkraftsutbyggnad. Det i kombination med brons relativt ringa höjd gör att passagen inte tillhör de mer spektakulära, den bjuder dock ändå vackra vyer både från järnvägen och från omgivande landskap.
Älven
Faxälven är som tidigare nämnts ett av Ångermanälvens större biflöden. Älven anses normalt rinna upp i Ströms Vattudal men det översta källflödet ligger i Børgefjell i Norge alldeles intill Jämtlands nordligaste spets, mycket nära Ångermanälvens översta källor. Vattnet rinner genast in i Sverige och följer gränsen söderut genom sjöarna Stor-Blåsjön, Jorm och Kvarnbergsvattnet till Gäddede varefter vattendraget vrider av mot sydost via Hetögeln och Fågelsjön fram mot Ströms Vattudal. Russfjärden vid Strömsund utgör denna långsmala sjös södra ände, här korsar Inlandsbanan älvens många utlopp ur sjön. Vattenflödena nedströms Ströms Vattudal är komplicerade men huvuddragen är att en del av älvens vatten avleds genom bifurkationen Vängelälven rakt österut till Fjällsjöälven medan huvuddelen av älven fortsätter i mer sydostlig riktning mot Ramsele. Även Fjällsjöälven är ju biflöde till Ångermanälven varför Vängelälvens vatten bara tar vägen via Näsåker istället för Ramsele på sin väg mot Sollefteå.
Från Ramsele flyter Faxälven i sydsydostlig riktning till Helgum varefter den blir mycket krokig och flyter norrut genom Österforse till Långsele och sedan i huvudsak mot ostnordost fram till Ångermanälven vid Österås. Faxälven är idag precis som övriga delar av Ångermanälvens vattensystem kraftigt utbyggd med vattenkraft. Kraftverk med mycket stora fallhöjder finns redan nära källflödena i fjällen, det till elproduktionen sett största kraftverket är dock Hjälta kraftverk vid Långsele strax nedströms stambanans järnvägsbro med en årsproduktion på cirka 1 TWh. Fallhöjden i kraftverket är 82 meter vilket är hela höjdskillnaden mellan Långsele och Ångermanälven, därför är älven nedströms Långsele i princip torrlagd.
Järnvägsbroar vid Långsele
Den bro som idag leder stambanan över Faxälven i Långsele är den tredje i ordningen på platsen sedan banan invigdes. Den första bron byggdes av Bergsunds Mekaniska Verkstad 1887 och hade tre spann, två 30 meter långa plåtbalkspann för den norra delen av älvfåran och ett 60 meter långt huvudspann med stående parabelfackverk närmast södra stranden. Precis som många andra broar visade sig även denna dock vara för svag när axellasterna skulle höjas på 1910-talet och spannen kom att bytas ut 1913. Efter några år skulle dock huvudspannet och ett av de kortare sidospannen komma att återanvändas som vägbro över Vanån vid Siknäs i Dalarna. Där togs bron i bruk 1919, den används än idag och kan beskådas på sin nya plats nära riksväg 26.
Den andra bron på platsen använde samma brostöd och landfästen som den första. Spannen som lanserades in ett efter ett från träställningar på båda sidor av bron var dock av kraftigare stående fackverkstyp. På de båda kortare spannen var fackverkets överfläns parallell med spåret medan det långa spannet hade en parabelformad överfläns som utgick från sidospannens höjd och bildade en vacker båge så att spannet på mitten blev betydligt högre än sidospannen. Denna bro fick tjänstgöra fram till 1994 då dagens bro stod klar. Av de två första broarna finns idag i princip ingenting kvar vid broplatsen.
Efter två stålbroar kom den tredje bron att byggas av betong och utformades som en lådbalkbro. Den byggdes strax öster om den gamla bron och i stället för den ojämna spannfördelningen som de äldre broarna haft fick den nya fyra lika långa spann. Tiden då broar alltid skulle vara raka bröts som bekant bland annat med betongbron över Piteälven vid Älvsbyn 1981, och liksom denna ligger bron över Faxälven i svag kurva varför järnvägen kan ansluta ännu bättre till älvens södra strand. Brobalkens undersida är dessutom svagt bågformiga viket harmonierar väl med brons svängda form. Norr om älven fick linjen läggas om på en sträcka av cirka 500 meter i samband med att den nya bron togs i bruk, samtidigt kunde dock skarpa kurvor vid båda landfästena elimineras.