Byn Koler uppkom vid den korta del av Lillpiteälven som förbinder sjöarna Kolerträsket och Bänkerträsket, platsen som idag kallas Kolerträsk. Här har det sannolikt levt människor sedan stenåldern, namnet Koler har samiskt ursprung. När järnvägen drogs genom bygden i början av 1890-talet kom den att läggas strax öster om dåvarande by och så småningom växte ett nytt stationssamhälle upp kring järnvägen, det vi idag kallar Koler.
Koler nådde sin stora blomstringstid på 1940-talet då stationen var traktens största utlastningsstationer för träkol och tjära. På orten fanns ångsåg, skogen sysselsatte många och flottning skedde på Lillpiteälven ner till kusten. Stationshuset blev byns centrum och mitt emot detta öppnades ett kafé. Skolbyggnaden vid järnvägen norr om stationen byggdes på 1920-talet och rymde alla bygdens elever så länge grundskolan hade sex klasser, sedan fungerade den som låg- och mellanstadieskola fram till den lades ned 1990. I anslutning till skolan byggdes ett skolhem där elever från grannbyarna inackorderades under terminerna.
Idag är byns blomstringstid definitivt förbi och rollen som viktig järnvägsstation är borta. Under våren 2008 revs det stora stationshuset och Koler stationssamhälle förlorade därmed en viktig symbol för sitt ursprung. Koler är idag en ordinär mötesstation med tre huvudspår med normalhuvudspåret närmast det nu rivna stationshuset. Bangården är belägen 283 meter över havet, alltså cirka 70 meter lägre än närmaste driftplats söderut, Storblåliden, den högst belägna längs stambanan norr om Långsele.