Gimån rinner upp i Revsundssjön i sydöstra Jämtland och bildar genom att mynna i Ljungan vid Torpshammar ett 80 kilometer lång biflöde till denna fjällälv. Revsundssjön är en långsträckt sjö med många smala sund, stambanans södra ändpunkt Bräcke ligger också vid sjöns allra sydligaste del. Vid Gimåns utlopp strax öster om Stavre finns broar för såväl Norrländska tvärbanan mellan Bräcke och Östersund som väg E14. Ån rinner här med två korta flodsträckor mot nordost först till Bodsjön och sedan till Grötingen och faller därvid drygt tio höjdmeter mellan varje sjö. Ån rinner sedan österut till den ännu lite större Idsjön varefter sjöarna blir mindre och färre, undantaget Hemsjön vid Sörbygden i allra sydostligaste delen av Jämtland. På väg in i Medelpad vänder ån söderut och når de större sjöarna Holmsjön och Leringen. Den sista flodsträckan ner i Ljungans dalgång är brant och forsrik, men nyss nämnda stora sjöar är idag magasin för vattenkraft varför denna nedre del av ån ofta är nära nog torrlagd. Nära utloppet i Ljungan vid Torpshammar korsar åter såväl europavägen som tvärbanan ån.
Grötingen är en långsmal cirka sju kilometer lång sjö söder om det större Gröingsberget med en något vidare västra del och en smalare östra del. Sjönamnet innehåller det ombildade fornnordiska ordledet ”grjót” som betyder sten varför namnet motsvarar Stensjön. När stambanan drogs fram lades den på en lång bank över sjön strax öster om dess mitt där den smalnat av till knappt 500 meters bredd. Mitt på banken placerades en bro som ursprungligen bestod av ett drygt 40 meter långt stående parabelfackverksspann av stål, detta ersattes senare av ett fackverksspann av parallelltrapetstyp. Idag är detta stålspann utbytt mot en betongbro i två spann, mitt mellan de äldre landfästena har nämligen ett betongstöd uppförts som bär upp det betongtråg som spåret ligger i.
Det kraftigt kuperade landskapet kring sjön och det faktum att man vid färd på järnvägen plötsligt befinner sig mitt ute på sjön gör detta till en naturskön sevärdhet från tågfönstret. Tyvärr går ju normalt inga persontåg här i dagsljus, men under den ljusaste delen av sommaren är det ändå ljust när Grötingen passeras. Speciell dramatik i landskapet skapar den del av Grötingsberget på sjöns norra sida som kallas Grötingskleven, dess södra sida består av ett högt nära nog lodrätt stup i riktning mot sjön som syns väl från järnvägen.