Mellan de ursprungliga stationerna Bräcke och Nyhem finns idag ytterligare två mötesplatser, Bodsjön och Grötingen, som båda har hämtat sina namn från de sjöar i Gimåns vattensystem som de ligger vid. Räknar vi dessutom med Bräcke vid Revsundssjön möter järnvägen här de tre översta sjöarna i Gimåns lopp. Detta betyder dock inte att järnvägen följer åns dalgång mellan dessa sjöar, så är nämligen inte fallet. Gimån rinner in i sjön Grötingens västra ände medan driftplatsen ligger mitt på sjöns södra sida, därför tar järnvägen här en ostligare genväg mot nästa sjö uppströms. Höjdskillnaden mellan sjöarna är 11 meter, men eftersom bangården i Grötingen ligger högre över sjön jämfört med vid Bodsjön blir höjdskillnaden mellan bangårdarna blott 7 meter. Då banan inte följer vattenflödet mellan sjöarna klättrar den dock upp ytterligare 8 meter från Grötingen för att sedan falla ner mot Bodsjön.
Linjen norrut från Bodsjön inleds med en kurvserie bestående av tre stycken var och en omkring 300 meter långa kurvor med radie omkring 440 meter där järnvägen följer Bodsjöns östra strand så nära som möjligt. I de högerkurvor som inleder och avslutar kurvserien finns mindre bergskärningar där järnvägen inte kan nå ända ut till stranden på grund av kurvradierna, omvänt genar banan något över den innersta delen av viken i vänsterkurvan mellan dessa. Här befinner sig banan liksom vid driftplatsen Bodsjön i väglöst land då landvägen istället går över högre terräng längre österut, sjön kan inte ses från någon allmän väg. Järnvägens sjönära läge i kurvpassagerna borgar för fina fönstervyer för tågresenärer om ljuset är tillräckligt. Efter kurvserien lämnar banan Bodsjöns strand i ett motlut där banvaktstugan Bodsjön låg fram till 2007. I den följande svaga högerkurvan nås linjens högsta punkt varefter medluten ner mot Grötingen inleds.
Från Bodsjön går banan vidare i nordostlig riktning genom en flack dalgång, detta genom tre raklinjer med mellanliggande svaga kurvor. Efter måttliga medlut planar banan ut till horisontell inför den tredje av dessa raklinjer när Vällingsmyrtjärnen passeras, på den sista raklinjen korsar också en större kraftledning banan. Härefter följer en drygt 500 meter lång svag vänsterkurva i vilken det tidigare fanns en anslutningsväxel till Lövbäckens grusgrop fram till 1970, grusgropen hade då varit i drift sedan banan byggdes. I kurvan går banan ner i en mindre dalsänka där Lövbäcken passeras, ett motsvarande motlut finns efter bäckpassagen i inledningen av linjens sista 1,2 kilometer långa raklinje i nordostlig riktning. Här finns åter ett halvkilometerlångt medlut fram till linjens enda bevakade plankorsning strax söder om driftplatsgränsen i Grötingen, vägen som här korsar banan leder bland annat till bebyggelsen inom byn Grötingen som ligger på järnvägens västra sida.