Terrängen runt Älvsbyn är relativt kuperad med flera högre berg som landmärken. I sydväst ligger Lill- och Stor-Kanisberget - det förstnämnda närmast tätorten med sin slalombacke - på rad i nordsydlig riktning med branta stup på östra sidan, i nordost på andra sidan älven ligger Rackberget med sina betydligt rundare former. Genom Älvsbyn flyter Piteälven i sydostlig riktning, något den fortsätter med fram till en böj vid norra delen av Kälsberget varefter riktningen blir sydlig.
Terrängen runt Älvsbyn är relativt kuperad med flera högre berg som landmärken. I sydväst ligger Lill- och Stor-Kanisberget - det förstnämnda närmast tätorten med sin slalombacke - på rad i nordsydlig riktning med branta stup på östra sidan, i nordost på andra sidan älven ligger Rackberget med sina betydligt rundare former. Genom Älvsbyn flyter Piteälven i sydostlig riktning, något den fortsätter med fram till en böj vid norra delen av Kälsberget varefter riktningen blir sydlig.
Fram till den f.d. håll- och lastplatsen Högheden på den raklinje som tidigare var banans längsta stiger banan 12 meter från Älvsby station och trots att trafikplatsen låg på en horisontell sträcka fortsätter stigningarna ytterligare omkring sex kilometer efter den med vissa avbrott. Det kan tyckas konstigt att en järnväg som följer en älvdal ut mot havet har så mycket motlut, men eftersom älven på hela sträckan är djupt nedskuren och omgiven av branta och instabila sandnipor måste avståndet mellan älven och banan vara större. Därför tvingas banan här i norra delen upp i högre terräng ett kuperat landskap som präglas av många mindre berg som ofta har brant stupande sidor. Vid Kälsberget möter järnvägen sin kanske besvärligaste passage i terrängen när avståndet mellan berg och älv är som allra minst.
Höghedens by och hållplatsen Granträskvägen
Höghedens håll- och lastplats låg inte i direkt anslutning till bebyggelse, åkermark finns visserligen i nära anslutning på nordöstra sidan men sydvästra sidan består av skogsmark. Trafikplatsen låg egentligen närmare byn Nygård och på den byns ägor medan Höghedens by i huvudsak ligger söder om järnvägen längs vägen mot Granträsk. Den vägen korsar järnvägen omkring en kilometer sydost om den f.d. trafikplatsen och det var denna väg söderut och söderifrån som skulle betjänas av och anslöts till håll- och lastplatsen. Kopplingen till byn med samma namn blir därmed klar, trafikplatsens läge torde ha bestämts av de tidigare beskrivna lutningsförhållandena.
Efter den horisontella sträckan vid Höghedens f.d. håll- och lastplats fortsätter raklinjen med motlut av varierande styrka mellan 5 och 14 promille. Omkring 200 meter in i motlutet finns en enkel obevakad plankorsning med en ägoväg samtidigt som jordbrukslandskapet nu öppnar sig på båda sidor av banan, dock skymmer en smal trädrad längs spåret fortfarande en hel del av sikten. Vid raklinjens sydöstra ände nås banans första bevakade plankorsning med tidigare nämnda Granträskvägen. Här fanns rälsbusshållplatsen Granträskvägen (Gtvg) under en kort period om tre år kring 1940, den återöppnades dock 1950 när Högheden upphörde som hållplats och användes sedan fram till 1968. Söder om plankorsningen följer den vänsterkurva som slutligen avslutar raklinjen. Kälsberget har synts torna upp sig i fonden i flera kilometer och här måste banan slutligen vrida österut för att runda detta hinder.
Älvsby flygfält och vägbro norr om Kälsberg
Vid Granträskvägen tar den långa raklinjen i sydostlig riktning förbi Högheden alltså slut. Den knappt halvkilometerlånga kurvan med radie 560 meter vrider banan till ostlig riktning i omkring 12 promilles motlut. Här går banan genom skogsmark, men vid kurvans slut når den fram till den motorbana som ligger i anslutning till Älvsbyns flygfält på järnvägens södra sida i Kälsbergets svaga nordsluttning. Infartsvägen till flygfältet och motorbanan korsar järnvägen i nästa bevakade plankorsning på den likaledes knappt halvkilometerlånga raklinjen som följer. Vägen betjänar även fastigheter längre österut och följer järnvägens södra sida i den riktningen.
Flygfältet ligger i sydväst-nordostlig riktning och den nordöstra änden ligger nära järnvägen i slutet av den 200 meter långa högerkurva som följer härnäst. Här vrider den mindre vägen på järnvägens södra sida av samtidigt som en 300 meter lång raklinje tar vid på järnvägen. Lutningen planar i kurvan ut till nära horisontell för att följas av ett kortare medlut på raklinjen, det övergår dock åter till motlut i slutet av densamma fram mot ännu ett tydligare krön i den följande kurvan. Där når banan 76 meter över havet och har då stigit 35 meter sedan Älvsby station.
Efter en kilometer i omkring ostlig riktning går järnvägen nu för första gången riktigt nära Piteälven, parallellt med och omkring 200 meter från denna. Höjdskillnaden mellan spåret och älven är dock omkring 40 meter och älvens nedskurna läge gör att den inte är synlig från banan. Samtidigt befinner vi oss nu omkring 200 meter norr om Kälsbergets egentliga nordöstra spets, men den högre terrängen når ändå ända fram till banan. Här följer nu den 540 meter långa kurva med radie 390 meter som vrider banan 90 grader från ostsydostlig till sydsydvästlig riktning in parallellt med Kälsbergets mycket branta östra sida. Mitt i kurvan passerar landsvägen på älvens västra sida över järnvägen på en bro samtidigt som spåret går genom en kort skärning. Redan vid banbygget uppfördes här en järnbro i tre spann för landsvägen precis vid skärningen, denna har numera ersatts av en betongbro.