Den 5 och 6 december passerade stormen Sven över den södra halvan av landet och ställde till med en hel del problem i trafiken med stormvindar i syd och väst och kraftigt snöfall i Svealand och södra Norrland. I södra och västra Sverige stängdes de flesta banor helt under den värsta tiden, medan banorna längre norrut hölls öppna.
Jag reste denna natt med nattåg 91, ett tåg som går söderut på Ostkustbanan på småtimmarna när ovädret beräknades vara som intensivast där. Allt gick bra fram till Sundsvall och även sammanväxlingen med nattåget från Jämtland tycktes förlöpa utan större problem, tåget kunde avgå i tid därifrån. Vid den ganska nya driftplatsen Tjärnvik mellan Årskogen och Gnarp blev tåget dock stående i en halvtimme trots körsignal söderut, ett första tecken på problem. Färden kunde dock fortsätta vidare, från mitt resenärsperspektiv till synes utan problem, det var dock i själva verket så att ett av de två loken hade gått sönder.
Den helt översnöade stationen i Hudiksvall angjordes omkring en halvtimme sent och några resenärer fick pulsa fram i djup snö på plattformen. Färden fortsatte sedan med något långsammare acceleration än vanligt vidare söderut, men sedan driftplatserna Iggesund och Boda passerats avtog plötsligt hastigheten allt mer och tåget blev stående i kurva och backe utan något bromsryck över huvud taget, klockan var då halv fyra. Känslan av att något var fel fanns där genast och skulle sedan bekräftas av tågpersonalen, även det andra loket var nu trasigt och ett hjälplok skulle sändas ut från Hagalund, något närmare fanns tydligen inte att uppbringa.
En olycka kommer sällan ensam heter det. När ett godståg skulle hjälpa oss bort från linjen för att inte hindra all annan trafik kördes en växel upp i Myra, nästa driftplats söderut, och därmed var totalstoppet ett faktum. Värmen började nu sina i vagnarna och ljuset slocknade i vagn efter vagn. Efter några timmar kom tåg 10093, nattåget från Narvik, till vår räddning. Genom att koppla ihop tågsätten kunde deras fungerande lok försörja vagnarna i båda tågen med el och värme. Passagerarna behövde därmed inte längre frysa, men loken och vagnarna spärrade tillsammans med växelfelet effektivt all trafik på banan.
Efter klockan nio på förmiddagen påbörjades backning av det långa tågsättet mot Iggesund, då hade tåg 91 stått stilla nästan sex timmar. Boda några kilometer norrut nåddes dock först efter klockan tio efter ytterligare ett par längre stopp. Det enda fungerande loket fick jobba hårt för att dra och skjuta på alla vagnar. Vid Njutånger tog farten slut, men efter backning och ny sats kunde tåget strax före klockan elva rulla in i Iggesund och den korta plattformen där. Här fanns möjlighet att kliva ur tåget och ta lite luft, en rökpaus och även att besöka den lokala mataffären. Under uppehållet kunde bistrovagnen också fylla på de sinande förråden med smörgåsar och läsk till alla resenärer.
Vid halv ett-tiden passerade det första norrgående godståget genom Iggesund och vägen var därmed fri även för det utsända hjälploket söderifrån. När det anlänt och tillkopplats och ännu ett godståg släppts förbi kunde färden slutligen fortsätta söderut. Förseningen växte slutligen till elva timmar i Stockholm och tåget ställdes in till Göteborg för att kunna vändas till tåg 92 norrut på kvällen. Tåg 10093 som gick separat från Iggesund blev drygt åtta timmar sent till Stockholm, varför även norrgående tåg 10094 blev kraftigt försenat på kvällen.
Jag vill slutligen sända ett stort tack till personalen på tåget som trots tio timmars övertid gjorde allt de kunde för att hålla stämningen god bland resenärerna trots alla problem som tillstötte. Naturligtvis var många passagerare trötta, arga och besvikna över den uppkomna situationen, men jag upplevde ändå stämningen som relativt god efter omständigheterna. Många planer krossades, men ingen kom vad jag känner till fysiskt till skada av händelserna.