Graningebygden i sydvästra delen av Ångermanland nära gränsen till Jämtland och Medelpad består av många små byar som i huvudsak ligger vid de tre sjöarna Graningesjön, Hultsjön och Ledingssjön. Stambanan drogs genom socknens nordvästligaste del på Ledingssjöns västra sida och där anlades också i samband med banans öppnande 1886 en station som fick namnet Graninge. Bebyggelsen runt sjön har dock bynamnet Ledinge, stationen anlades i Väster-Ledinge, Sör-Ledinge ligger vid sjöns södra ände och Norr-Ledinge på Ledingssjöns östra sida mitt emot stationen.
Omkring fyra kilometer sydost om Sör-Ledinge uppströms den å som förbinder de tre tidigare nämnda sjöarna anlades på 1670-talet Graninge bruk där en masugn och hammarsmedja uppfördes. Efter en besvärlig tid utvidgades verksamheten under 1700-talets första hälft med nya masugnar i Sollefteå, Gålsjö och Bollsta, 1805 tillkom även Forsse bruk. Verksamheten gick under namnet Graningeverken och det gamla familjeföretaget blev aktiebolag 1873. Bruksrörelsen lades ner på samtliga orter i slutet av 1800-talet men företaget levde vidare på trävaruhantering och senare också vattenkraft med början vid kraftverket i Forsse. I anslutning till Graninge bruk uppfördes också en brukskyrka som stod klar 1761 och som fungerar som församlingskyrka.
Bangården i Graninge ligger i nord-sydlig riktning och har idag två huvudspår med normalhuvudspåret på östra sidan och ett stickspår på bangårdens västra sida med anslutning till det avvikande huvudspåret söderut. Stationshuset stod mitt på bangårdens västra sida och var av Hällnäsmodell, här ska också ha funnits en stor kolbrygga som ägdes av Graningeverken. Dessa byggnader är rivna idag och utöver teknikhuset söder om stationshusets plats finns bara en stor grusplan kvar. Graninge har ett ställverk modell 59 som tillåter samtidig infart (ESIL).