När stambanan drogs fram genom gränstrakterna mellan Ångermanland och Västerbotten och skulle passera över Öreälven valdes efter mycket noggrannt planeringsarbete broläget nära Tallberg där dalgången är som allra smalast. Nipbranterna som omger älven gjorde att bron kunde placeras mellan dessa utan större arbeten vid landfästena, däremot krävdes en mycket hög brokonstruktion. Man valde att uppföra en smäcker fackverksbro av stål med hängande parabelfackverk i fyra spann. Stålkonstruktionen byggdes av Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. De fyra spannen vilar på fackverkstorn som står på fundament av huggen sten, ett större på vardera älvstranden samt ett mindre i den västra slänten.
Den gamla bron som stod klar till banans öppnande 1891 är totalt 180 meter lång med landfästen, spannlängderna är från väster 16.0, 47.8, 53.0 samt 52.1 meter. Farbanans höjd över älvens yta är omkring 40 meter, enligt gammal banprofil 37 meter över högvattenytan och 43 meter över lågvattenytan. Bron består av 346 ton järn som hålls samman av 13 000 nitar. Största tillåtna axeltrycket var 14 ton och hastigheten för tågen begränsad till 20 km/h. Sune Jonsson beskriver bron poetiskt i boken Brobyggarna där han skriver att bron sträcker sig mellan de båda branta slänterna som "en fågel, vilken förlorar i höjd och tre gånger tar luft under vingarna för att lyfta sig över vattnet". Han skriver också att "brons parabelreglar blänkte i solen som tre försilvrade strömmingsburkar".
Den gamla brons tjänst för järnvägen blev dock relativt kort. Redan en bit in på det nya seklet började tågens axellaster öka så mycket att broarna längs stambanan behövde förstärkas eller ersättas. 1919 stod den andra bron vid Tallberg klar och den gamla förlorade sin tågtrafik. Den fick dock ett nytt liv från 1938 då den blev landsvägsbro för vägen mellan Nyåker och Hörnsjö. Brons överbyggnad byttes ut och består idag av trapetskorrugerad plåt som bär upp vägens beläggning.
Banvallen till den äldsta bron avvek från Hörnsjöhållet från dagens järnväg i slutet av den första av två vänsterkurvor som föregår dagens bropassage. Den kurvan var längre varför banan gick söder om dagens en kort sträcka för att sedan i en högerkurva korsa dagens sträckning och sedan följa dagens landsvägssträckning från infarten till parkeringsplatsen på östra sidan. På västra sidan älven vek banan genast av söderut efter bron.