Lögdeälven rinner upp i Gransjön mellan Lycksele och Vilhelmina i det höglänta område som går under namnet Stöttingfjället. I den trakten har även de båda skogsälvsgrannarna Öreälven och Gideälven sina källor. Den övre delen av vattendraget går under namnet Lögdån och rinner mot sydost förbi Lillögda till Lögdasjön strax norr om Fredrika, en sträcka på omkring 70 km.
Den egentliga Lögdeälven rinner sedan från Lögdasjön fortsatt i sydostlig riktning via Karlsbäck och Norrfors till Lögdeå och Rundvik vid utloppet i Bottenhavet, närmare bestämt Nordmalingsfjärden. Den karakteriseras av många längre kraftigt meandrande avsnitt som avbryts av kortare sträckor med små forsar. Älvfåran är också på långa sträckor djupt nedsjunken i det omgivande landskapet med nipbranter och ravinlandskap.
Lögdeälven är en outbyggd skogsälv med en rik flora och fauna. I älvens dalgång finns ett rikt fågelliv och i älven finns också bestånd av bäver och utter. Lögdeälven är också känd för sitt fina sportfiske, framför allt på lax, men också havsöring och harr. Längs älven finns också en vandringsled med rastplatser och övernattningsstugor.
När järnvägen drogs fram genom dessa kraftigt kuperade landskap under andra halvan av år 1890 var tempot högt och man behövde kunna fortsätta rälsläggningen på andra sidan av de större vattendragen samtidigt som brobygget över samma älv pågick. Detta löstes genom tillfälliga banor ner i dalgångarna på vilka arbetsfordon kunde ta sig till andra sidan. Dessutom valde man brokonstruktioner som snabbt kunde monteras på plats, således bestående av stålkonstruktioner.
Vid Lögdeälven tycks den tillfälliga banan ha följt dagens landsväg norr om broplatsen. Bron som uppfördes var en balkbro med tre meter höga nitade plåtbalkar. Bron nitades samman på södra sidan och lanserades sedan ut över älven. Balken vilar på två brostöd bestående av fackverkstorn på stenfundament vilket gav bron två 34 meter långa landspann och ett 41 meter långt mittspann över älven. För att höja den tillåtna belastningen av bron förstärktes de relativt klena plåtbalkarna 1911 genom att diagonala stag nitades fast på utsidan av dessa. Bron fick därmed ett delvis nytt utseende och blev en kombinerad balkbro och gallerverksbro. Den gamla bron står idag kvar som reservbro.
Den gamla stålbron hade tjänat ut i slutet av 1960-talet varför en ny betongbro uppfördes omedelbart nordväst om den gamla. Den nya bron är 124 meter lång, också den i tre spann. De två brostöden, ett på vardera strand, är raka och smäckra pelare med rektangulärt tvärsnitt. Den nya bron är omkring fyra meter högre än den gamla varför farbanan på den nya når närmare 30 meter över älvens vattenyta.