Linjen Österås–Forsmo är 5,3 kilometer lång och saknar mellanblocksignaler. Linjen går genom det mycket kuperade Ådalslandskapet men tack vare att banan går i nord-sydlig riktning parallellt med älven blir höjdskillnaden mellan de båda driftplatserna endast 5 meter. Dalgången är omgiven av högre berg och nedanför dessa finns flackare terräng av avlagrade sediment i vilken älven och anslutande vattendrag sedan grävt djupa nipor. I södra delen av linjen är älvdalen så smal att det knappt finns någon flack mark mellan hög terräng och älven vilket ger upphov till flera skarpa kurvor när banan slingrar sig fram i branten.
Efter den 440 meter långa utfartskurvan från Österås med radie 450 meter går järnvägen genom Ångermanälvens smala dalgång. Den raklinje som i 7 promilles medlut inleder linjen står i stor kontrast till den långa kurvserie om sammanlagt sju kurvor som sedan följer. Serien inleds med en kortare högerkurva innan den längsta av kurvorna börjar, den vrider banan till nordvästlig riktning och redan här har kurvradien gått ner till 350 meter. I södra änden av den långa kurvan ligger en av järnvägens transformatorstationer på västra sidan och intill den också linjens sydligaste bevakade plankorsning. Kurvradierna krymper sedan ytterligare i de följande kurvorna, först till 300 meter och sedan så lite som 292 meter precis norr om platsen där två stora kraftledningar korsar banan, den skarpaste kurvan på hela stambanan. Härefter ökar radierna snabbt i de tre avslutande kurvorna i serien. Norr om transformatorstationen råder måttligt motlut genom kurvserien.
Vid kurvseriens norra ände har Ångermanälvens dalgång vidgats så pass mycket att höjdskillnaderna i järnvägens omedelbara närhet blir mindre. Lutningarna är här svaga och omväxlande medlut och motlut beroende på korsande mindre bäckar. Två raklinjer med mellanliggande kurva följer här när banan fortsätter genom det varierade landskapet med skog och gammal åker- och betesmark på båda sidorna, i den svaga kurvan finns en obevakad plankorsning med en ägoväg. Nästa bevakade plankorsning följer i norra delen av en serie med tre korta kurvor med radie som minst 475 meter, i inledningen av serien låg mellan åren 1936 och 1965 hållplatsen Ökulla (Öku).
Efter plankorsningen följer banan Skalsbergets branta sluttning i nordvästlig riktning, men påbörjar efter omkring en halv kilometer en omsvängning till nordostlig riktning i linjens sista längre kurva. I norra delen av kurvan korsas Sågbäcken på en bank, fram till den råder medlut på 12 promille i 400 meter vilket följs av ett halvkilometerlångt motlut på 14 promille norr om bäcken. Banan har därmed lämnat såväl den branta terrängen i väster som niporna närmare älven och linjen avslutas med en raklinje horisontellt över flack hedmark, här finns spridd bebyggelse på järnvägens båda sidor. Omedelbart söder om driftplatsgränsen finns linjens nordligaste bevakade plankorsning där en mindre väg.