Ångermanälven med sin i terrängen djupt nedskurna älvfåra utgorde ett kraftfullt hinder när järnvägen skulle dras fram genom bygden. Broläget vid Forsmo valdes med omsorg, men ändå krävdes en mycket hög bro för att klara stigningarna vidare norrut mot Selsjön. Detta faktum gav å andra sidan de storslagna vyer man än idag kan njuta av från ett tåg som passerar högt över älvens mörka vattenyta.
Ångermanälven
Ångermanälven är en av landets större fjällälvar med längd 460 kilometer, ett avrinningsområde på nästan 32 000 kvadratkilometer och medelvattenföring på 485 kubikmeter per sekund vid mynningen. Älven har sina översta källor i Børgefjell, Norge, nära Jämtlands nordligaste spets. Därifrån rinner såväl Ransarån som Saxån vilka sedan möts i Kultsjön vid Fatmomakke och vattnet rinner vidare österut mot den större sjön Malgomaj. Från dess södra ände är det inte långt fram till Volgsjön vid Vilhelmina där Vojmån rinner till. Den 225 kilometer långa ån avvattnar ett stort område norr om huvudvattendraget upp till Umeälven. Från Vilhelmina flyter Ångermanälven i sydlig till sydostlig riktning ner till Åsele varefter riktningen blir svagt sydvästlig fram till Junsele. Denna flödesriktning, som är nästan är parallell med kusten, gör att avståndet mellan fjällälvarna Umeälven och Ångermanälven blir stort vid såväl stambanan som vid utloppen i havet.
Älvens dalgång nedströms Junsele brukar gå under namnet Ådalen. Även om den norra delen fortfarande mest omges av skog och därmed liknar älven längre uppströms blir bebyggelsen i dalgången med tiden allt tätare och landskapet allt mer öppet ju längre ner mot havet man kommer. Landskapet i Ådalen karakteriseras speciellt av sitt niplandskap med älvfåran djupt nedskuren i den omgivande terrängen med mycket branta strandbrinkar. Från Junsele flyter även söderut till Näsåker där man finner hällristningar vid den idag nästan torrlagda Nämforsen. Älven vrider sedan något österut fram mot Forsmo och Sollefteå varifrån riktningen tillfälligt blir ostlig. Slutligen blir riktningen åter sydlig där Botniabanan korsar älven norr om Nyland. Nedströms Nyland är älven en bred fjärd som sträcker sig mot sydost förbi Kramfors och Sandöbron vid Lunde till Höga kustenbron vid Veda.
Ytterligare två stora biflöden måste nämnas, nämligen Fjällsjöälven och Faxälven. De avvattnar via Röströmsälven, Sjoutälven (Tåsjöån) och Ströms Vattudal de norra Jämtlandfjällen ned till Gäddede. Fjällsjöälven som mynnar i Ångermanälven norr om Näsåker får vatten från alla dessa källor, delvis genom bifurkationen Vängelälven. Faxälven mynnar vid Österås mellan Forsmo och Sollefteå. Ångermanälven och dess biflöden är kraftigt utbyggda med vattenkraft från inre fjällen till Sollefteå, älven står för 15 procent av landets vattenkraftsproduktion. I sammanhanget kan Stalons kraftstation vid Malgomaj nämnas för sin stora fallhöjd, 199 meter, samt Stenkullafors norr om Åsele och Hällby mellan Åsele och Junsele för sina stora uppdämda vattenmagasin. Älven var tidigare också en viktig flottled och hade den största totala flottledslängden i landet.
Järnvägsbroar vid Forsmo
Den första järnvägsbron över Ångermanälven vid Forsmo var en stålfackverksbro byggd av Motala Verkstad med fem spann som från söder mätte 24.8, 51.8, 76.4, 51.8 och 44.8 meter, brobanan låg 40.5 meter över älvens högvattenyta. Bron blev därmed landets största både vad beträffar längd och höjd. Arbetena påbörjades 1887 och bron stod klar till öppningen av bandelen 1889. Av de fyra mellanstöden stod ett på respektive strand och de två mellersta i älvfåran. Mellanstöden bestod av låga stenfundament på vilka höga fackverksbockar stod. Det östra landfästet krävde omfattande grundläggning och blev mycket högt eftersom terrängen är lägre på den sidan, det västra landfästet kunde lättare infogas i den högre strandbrinken där. Den gamla bron stod länge kvar som reservbro men är idag riven, brons landfästen och fundament finns dock kvar liksom banvallen fram till bron på östra sidan.
Redan i början av 1910-talet behövde banans tillåtna axellaster höjas varvid många broars låga bärighet blev ett problem. Vid Forsmo valde man att ersätta en stor bro med en ännu större, även denna gång blev det landets största. Den nya bron stod klar 1912 och är liksom sin föregångare en fackverksbro av stål, sedan slutar dock likheterna. Den nya bron har fyra spann som från söder mäter 58.5, 104.0, 58.5 och 42.0 meter. Det sistnämnda spannet är ett landspann som spänner mellan ett högt uppmurat mellanstöd av sten på östra stranden och det östra landfästet, under detta spann passerar också landsvägen på östra sidan av älven. Övriga tre spann skapar den symmetriska form med underliggande bågar som karakteriserar bron.
Brons konstruktionen är emellertid mer komplicerad än vad man kan tycka vid första anblicken. Det stora bågspannet som är fast inspänt i de två mellanstöden i älvfåran är förlängt på båda sidor av stöden med konsoler på vilka resterande del av sidospannen hänger. Sidospannens infästning i konsolerna finns i konstruktionens översta del två fackverkssektioner (18.5 meter) utanför mellanstöden, de horisontella stag som finns på mittspannet och konsolerna kan hjälpa till att se konstruktionens olika sektioner. Underflänsarna närmast konsolerna behövs inte rent bärighetstekniskt men finns där för att behålla bågformen även här. Alla spann utom landspannet i öster har dessutom lutande sidor, hela konstruktionen smalnar av uppåt av stabilitetsskäl.
I slutet av 1940-talet dämdes Ångermanälven vid bron upp av en kraftverksdamm omedelbart nedströms bron. Vattennivån i älven närmast dammen höjdes i samband med driftsättningen av kraftverket med omkring 6 meter vilket gjorde att vattenytan hamnade över stålkonstruktionens infästning i mellanstöden. Därför göts betongväggar runt infästningarna på stöden, tillräckligt höga för att hålla vattnet borta från stålkonstruktionen, väggarna försågs också med plåttak. Detta gör att brons vackra bågar idag slutar något abrupt i stora klumpiga betongstöd vid vattenytan, istället för att som tidigare mötas nere på mellanstöden. Åren 2002-2003 utfördes stora renoveringsarbeten på bron då den förstärktes för att kunna höja tillåtet axeltryck från 22,5 till 25 ton på banan. Därmed kommer den vid det här laget relativt gamla bron att bära tågen över Ångermanälven ännu många år framöver.