Linjen Forsmo–Selsjön är 4,7 kilometer lång och saknar mellanblocksignaler. Här korsas Ångermanälven och det mycket kuperade landskapet kring älven gör linjen intressant för tågresenären men lär ha gjort den till en svår nöt att knäcka för de som en gång stakade ut den. Höjdskillnaden mellan driftplatserna är 58 meter när banan stiger från 82 meter över havet i Forsmo till 140 meter över havet i Selsjön. Linjens lägsta punkt finns dock på Forsmobron vilket gör att den totala höjdskillnaden på linjen ökar med ytterligare omkring 5 meter. På hela sträckan från bron fram till rundningen av Selsjöns södra ände råder ett kraftigt motlut på 16 promille, vid bygget av banan blev man till och med tvungen att sänka Selsjöns yta 1,5 meter för att kunna lägga järnvägen i en sammanhängande stigning på sträckan och därmed klara den stora höjdskillnaden.
Från bangården i Forsmo utgår banan norrut men vrider omedelbart vid utfarten av österut genom två kurvor och lämnar banan mot Forsmo för att i 12 promilles lutning ta sig ner mot Ångermanälvens dalgång. Banan går närmast västra brofästet i skärning genom strandbrinken och når linjens längsta raklinje, 350 meter lång, på själva Forsmobron. På östra stranden tar det kraftiga motlutet vid och med det en lång kurvserie om totalt tio kurvor med radier mellan 310 och 400 meter. Den första av dessa kurvor är närmare 240 meter lång och vrider banan norrut när den når marknivån efter att ha gått på en hög bank öster om bron, i kurvan finns en vägport för en ägoväg då banan här omges av ett blandat jordbrukslandskap i den mycket kuperade terrängen.
Jordbrukslandskapet breder ut sig kring banan upp till drygt en kilometer norr om bron, järnvägen går här genom Forsmo by som alltså ligger på älvens östra sida. I nordligaste delen av byn finns också en obevakad plankorsning. När skogen åter sluter sig kring banan dyker efter ett antal kurvor banvaktstugan Forsmo norra upp i sluttningen på banans östra sida, här är färdriktningen nu nordvästlig. Efter ytterligare ett par kurvor passeras en kreftledning samtidigt som järnvägen ligger i den mycket branta älvbrinken på östra sidan av Ångermanälven omkring 80 meter över älvens yta. Här nås den skärning där banan lämnar älvens dalgång för att i stället gå in öster om Kullberget och fram till Selsjön.
Den långa skärningen i den drygt 400 meter lång kurva med radie 300 meter som vrider banan 90 grader bort från Ångermanälvens dalgång
vållade stora problem vid bygget av järnvägen. Marken bestod nämligen till stor del av lös blålera som inte kunde motstå trycket från sidorna varför man var tvungen att uppföra ett galleri av trä för att hindra ras under utgrävningen. För att kunna lägga spåret på stabil grund fick skärningen dessutom grävas upp till två meter djupare än rälsens blivande läge och sedan återfyllas med grus. De tillfälliga stödgallerierna av trä ersattes med stödmurar av sten som ännu kan ses i skärningen. Efter kurvan passerar riksväg 90 på bro över banan varefter Selsjöns södra ände genast finns alldeles intill spåret. Södra gränsen till Selsjöns driftplats ligger i den 360 meter långa kurva med radie 400 meter som börjar vid vägbron och som bjuder på god utsikt norrut över Selsjön.