Den första stationen norr om Bräcke som togs i drift i samband med första banetappens öppnande 1883 var Nyhem. Stationen placerades 22 järnvägskilometer norr om Bräcke på Håvdsjö bys skogsskiften vid Mellsjöns sydöstra ände omedelbart norr om bron över Håvdsjöån, en å som förbinder sjön med Gimån söderut. Endast drygt 40 år tidigare hade ett antal byar från Gimdalen och Håvdsjö i söder till Rotsjö och Rammsjö i norr brutit sig ur Revsunds församling och bildat Nyhems församling. Namnet Nyhem i betydelsen det nya hemmet tillkom samtidigt och syftar troligen på de flera relativt unga byar som utbrytningen omfattade. En liten kyrka byggdes genast i Ulvsjö knappt tre kilometer nordost om nuvarande stationssamhälle där det då inte fanns någon bebyggelse. Samhället som växte upp kring den nya stationen som då som nu naturligtvis bar stationens och den unga församlingens namn blev ett nytt centrum för bygden med olika typer av service, från 1891 var samhället också centralort i Nyhems landskommun. Kommunen införlivades i Bräcke 1952 men det gamla stationssamhället lever idag kvar som en småort med drygt 100 invånare.
Nyhem fick liksom övriga ursprungliga stationer på denna först öppnade sträcka norr om Bräcke ett stationshus av Åshammar/Hällnäsmodellen som uppfördes på bangårdens östra sida omkring 300 meter norr om bron över Håvdsjöån. Bangården ligger på en raklinje i nordnordost-sydsydvästlig riktning och stationshuset placerades där bangården ligger som närmast Mellsjön på motsatt sida. Redan då låg stationshuset något söder om bangårdens mittpunkt då den sträckte sig från bron i söder upp till strax söder om banvaktstugan Håvdsjö i norr. Vid stationshuset fanns tre genomgående spår, men det västligaste av dessa var kortare och slutade strax söder om den plankorsning som än idag finns på bangården. Dessutom fanns ett kort spår på bangårdens östra sida vid det magasin som fanns söder om stationshuset i höjd med banmästarstugan i Nyhem. Utöver dessa spår fanns ett industrispår som utgick från bangårdens västligaste spår och vred av mot sydväst längs Mellsjöns strand fram till Håvdsjöåns utlopp ur denna. Det spåret användes av den tjärindustri som låg här, dessutom fanns annan träindustri och ett uppfordringsverk för lastning av timmer från sjön på järnvägsvagnar. Stationshuset revs 1963 medan den lokala persontrafiken fortsatte att angöra Nyhem fram tills den lades ner 1986.
Både industrispåret i väster och magasinsspåret i öster är liksom stationshuset idag rivna, i övrigt har bangården kvar sin gamla grundläggande struktur med tre huvudspår som dock har förlängts i flera omgångar. Med ledning av kontaktledningsbryggorna kan konstateras att att bangården redan vid elektrifieringen 1939 eller åtminstone inte så långt därefter hade utvidgats något norrut och att det västligaste spåret redan då hade fått full längd. Senare har ytterligare en bangårdsförlängning skett i norr så att bangården nu utnyttjar hela raklinjen på normalhuvudspåret i öster. Ställverket i Nyhem är idag en 59:a som tillåter samtidig infart (ESIL), detta ersatte 1992 den 59:a från 1960 som kom till inför fjärrstyrningen och kanske skedde bangårdsförlängningen i samband med bytet. Teknikhuset som idag har hamnat söder om mellansignalerna vid södra bangårdsänden bör med ledning av modellen också ha haft en föregångare, varför nuvarande byggnads position i förhållande till stationshusets gamla position inte är helt lätt att fastställa. Den obevakade plankorsningen över bangårdens tre spår finns alltså ännu kvar och används för att nå bebyggelsen på bangårdens västra sida. Söder om Håvdsjöån mellan södra bangårdsänden och drifplatsgränsen finns också en bevakad plankorsning med landsvägen mot Rissna.