Kälarne (Kln)

När stambanan drogs fram norrut genom östra delarna av Jämtland i början av 1880-talet anlades den tredje stationen räknat norrut från Bräcke vid gränsen mellan Håsjö och Hällesjö socknar i skogarna mellan byarna Västanede, Håsjö nya kyrkby, och Ansjö vid Ansjön omkring fem kilometer söderut. Stationen fick namnet Kälarne, ett namn som i allmänhet användes för de skogrika bygderna söder om Indalsälven och mer specifikt som ett samlingsnamn för Hällesjö och Håsjö socknar. Namnet kan i sig härledas som pluralformen av käl i betydelsen större höglänt obebott område. Detta ingår också i Rotakäl (Rotokyl, Rotakiæl) som är ett äldre namn för Hällesjö socken till vilken Håsjö en tid var annexförsamling. Trots att namnet Kälarne var bekant fanns det alltså ingen bebyggelse med det namnet före järnvägens ankomst. Det stationssamhälle som växte upp kom dock att allt mer bli bygdens centrum och blev också centralort när Hällesjö och Håsjö landskommuner slogs samman till Kälarne landskommun 1952. Den upphörde 1974 då den gick upp i Bräcke kommun, men Kälarne har kvar sin vikt i egenskap av enda tätort i den nordöstra delen av kommunen. Tätorten har nu knappt 500 invånare.

Bangården vid Kälarne station ligger i nordost-sydvästlig riktning och stationshuset av Åshammar/Hällnäs-modell uppfördes på sydöstra sidan, den sida som stationssamhället senare också i huvudsak växte upp på. Stationen har åtminstone sedan elektrifieringen 1939 haft tre genomgående spår på hela längden, dessa utgör idag driftplatsens huvudspår med normalhuvudspåret längst västerut. Utöver dessa tre spår har det funnits ett fjärde spår på bangårdens östra sida både norr och söder om stationshuset med växlar i samtliga ändar till spåret intill. Av dessa återstår det södra men nu som stickspår utan växel i södra änden. Vid det norra spåret fanns tidigare en kolbrygga, idag står här en större förrådsbyggnad. Vid det södra spåret låg två lastkajer och två magasinsbyggnader varav den norra revs vintern 2007/2008. Då revs även stationshuset och hus 10A omedelbart norr om detta. Kvar finns utöver det ena magasinet dock hus 9 som är privatbostad samt naturligtvis teknikhuset strax söder om stationshusets gamla plats. Stamplattformen finns också kvar, tidigare har det också funnits två smala mellanplattformar mellan de tre spåren. Kälarne driftplats har ett ställverk modell 59 som tillåter samtidig infart ESIK, dvs med stopplyktor före mellansignalerna vid bangårdsändarna.

Den södra delen av bangården ligger i en kurva där banan vrider något mot väst för att sedan i en längre motriktad kurva mellan bangårdsänden och driftplatsgränsen runda en del av Ansjön söder om Kälarne, här ges fin utsikt söderut över sjön. Den södra driftplatsgränsen följer först efter denna kurva omkring 600 meter söder om bangårdens sydligaste växel. Den utflyttade driftplatsgränsen är antagligen en följd av det industrispår som tidigare anslöt till stambanan omedelbart söder om bangården. Spåret vek av österut och grenas nästan genast ut till två parallella spår intill en hårdgjord lastyta. Längre österut korsar spåret väg 320 innan det når fram till sågverket som ligger vid Ansjöåns utlopp ur Ansjön. Här utnyttjade man tidigt åns vatten både för att driva en vattensåg och för ett kraftverk som försåg samhället med ström. Jag har inga säkra uppgifter om när detta industrispår byggdes, men det finns inte med på ekonomiska kartan från 1966. Spåret var elektrifierat ända fram till sågverket, men ledningen togs ned för några år sedan, likaså är växeln till stambanan numera riven.