Den lilla byn Grötingen ligger på södra sidan av sjön med samma namn längs väg 323 knappt 15 kilometer norr om Bräcke. När järnvägen drogs fram här i början av 1880-talet var detta helt öde bygder på mark tillhörande Stavre by i Revsunds församling, men en militärmötesplats förbereddes här på den horisontella sträckan närmast söder om banans passage över sjön. Att järnvägen drogs fram genom öde marker betyder inte att den inte genast skulle komma till användning för lokalbefolkningen i byarna omkring, det dröjde inte många år innan timmer lastades upp ur Gimån till järnvägsvagnar för vidare transport ut mot kusten. I början av 1890-talet började man även med kolning här vid Grötingens lastageplats som platsen då kallades. Detta var inledningen på ortens storhetstid som industriort, omkring sekelskiftet 1900 byggdes nämligen en stor träindustri upp i Grötingen med sågverk, hyvleri och kolugnar. Byn kom därmed att bli en viktig träindustriort under 1900-talets första fyra decennier. Verksamheten som inledningsvis drevs under företagsnamnet AB Carbo drabbades genom åren av flera konkurser och avvecklades slutligen helt 1938.
Efter många år som militärmötesplats och också hållplats blev Grötingen slutligen station 1918. Ett stort för tiden och banan karakteristiskt stationshus i två våningar i vinkel mot spåren sammanbyggt med ett godsmagasin parallellt med spåren uppfördes på banans sydöstra sida året innan. Uppgraderingen till station skedde under byns storhetstid då en befolkningstopp nåddes under 1910- och 1920-talen med omkring 250 invånare, därefter har befolkningen sjunkit stadigt. Ett litet brott i den negativa trenden inträffade när en fångvårdsanstalt förlades till byns redan då nedlagda skola 1955. Den lades dock i sin tur ned redan i slutet av 1960-talet samtidigt som en utflyttningsvåg drog fram genom glesbygden. Stationen lades också ned 1968 varefter Grötingen endast har status som mötesstation. Stationshuset finns dock kvar än idag som privatbostad i mycket gott skick, en mycket gott exempel på den hustyp som användes för stambanans nya stationer under andra halvan av 1910-talet.
Bangården i Grötingen har idag två huvudspår och ligger i nordost-sydvästlig riktning med en svag kort kurva mitt på och med normalhuvudspåret på sydöstra sidan närmast stationshuset. Dessutom finns ett stickspår på nordvästra sidan med infart från det avvikande huvudspåret i norr och med en stoppbock i höjd med stationshuset. Detta spår var tidigare genomgående med växel även i södra änden och intill detta fanns tidigare utöver den idag kvarvarande lastkajen också en magasinsbyggnad mitt emot stationshuset. Bangården har genom åren förlängts norrut från att ursprungligen ha slutat i norra delen av raklinjen i bangårdens norra halva till att bangårdsänden nu ligger i slutet av den följande kurvan norrut. Söder om stationshuset ansluter väg 323 till bangårdens östra sida och går parallellt med den en kort sträcka. Här finns också en gångfålla över till bangårdens nordvästra sida där mer bebyggelse finns. Teknikhuset står strax norr om stationshuset och hyser ett ställverk 59 utan samtidig infart.
På kvällen den 17 januari 2011 spårade ett södergående godståg ur i södra delen av bangårdsänden och orsakade stora skador på järnvägsanläggningen. Urspårningen som orsakades av varmgång i en hjulaxel resulterade i nära fyra dygns totalstopp på stambanan. Tåget var lastat med papper och olyckan orsakade inga personskador.