Själevads f.d. station ligger vid en nära 900 meter lång raklinje, 11 meter över havet. På ömse sidor om den tidigare bangården finns bevakade plankorsningar, korsningen med Elsavägen (som vi såg i föregående avsnitt av linjebeskrivningen) i väster och korsningen med Kristinavägen i öster. Bangården var horisontell men sträckan omges av kraftiga lutningar. Fram till och med plankorsningen med Kristinavägen råder 16 promilles motlut i ritning mot Örnsköldsvik, mot slutet av raklinjen planar den dock ut och blir nära horisontell. Här går Hampnäsvägen parallellt med järnvägen på södra sidan en kortare sträcka.
Järnvägen fortsätter österut omedelbart norr om kyrkogården i Själevad, den stora kyrkan söder om denna borde bara möjlig att skymta på någon del av sträckan. Passagen sker genom en 300 meter lång raklinje som följer efter en svag kort vänsterkurva. Norr om järnvägen finns tillfälligtvis endast finns spridd bebyggelse i hålrummet mellan de gamla byarna Myckling och Översjäla. I slutet av raklinjen ansluter Gottnevägen parallellt på järnvägens norra sida och bebyggelsen förtätas åter när järnvägen når Översjäla. Raklinjen avslutas här med en längre vänsterkurva som vrider banan till ostnordostlig riktning. I östra änden av kurvan ligger ännu en bevakad plankorsning där genomfartsvägen in mot Örnsköldsvik söderifrån tidigare korsade järnvägen. Omedelbart väster om denna plankorsning låg mellan åren 1905 och 1977 hållplatsen Översjäla (Ösl), den näst äldsta hållplatsen längs banan.
Hållplatsen Översjäla låg 15 meter över havet, något högre än Själevad. Öster om hållplatsen följer ännu en nära 900 meter lång raklinje med det höga och branta Åsberget i fonden. Här råder medlut på 12-16 promille i riktning mot Örnsköldsvik då banan är på väg ner mot Veckefjärdens nordvästra hörn. I ostligaste delen av raklinjen bör det därför kortvarigt kunna bjudas på utsikt över denna den nedersta av fjärdar i Moälvens lopp mot Botniabanans nya bro över densamma.