Den ursprungliga centralstationen i Örnsköldsvik som öppnades samtidigt med järnvägen dit den 1 november 1891 ligger vid Örnsköldsviksfjärdens västra strand. Vid infarten till dagens nya Örnsköldsvik C fortsatte järnvägen tidigare i sydsydostlig riktning ner mot vattnet och korsade först den gamla hoppbacken och sedan Modovägen på bro. Strax norr om hoppbacken låg hållplatsen Örnsköldsvik Västra (Ökv) och där vek också industrispåret norrut mot Svartby av mot dess tunnel genom Åsberget i nordväst, en tunnel som Botniabanan idag använder delar av. Den beskrivna sträckningen och industrispåret stod klar 1956–57, tidigare hade banan som tidigare nämnts en nordligare sträcka från Tvillingsta till Örnsköldsvik C. Banan följde då istället Åsbergets sydsluttning på andra sidan dalgången jämfört med idag parallellt med det som idag är Dalgatan för att sedan vrida av mot sydsydväst fram mot centralstationen. Då tycks även hamnspår ha utgått mot sydost där den gamla bansträckningen korsade dagens E4:a/Centralesplanaden.
Det stora stationshuset står kvar i någorlunda gott skick, den lilla byggnad som avslutade stamplattformstaket i söder är dock riven. På östra sidan om den gamla bangården ligger också ett större godsmagasin. Hamnspår utgick från södra delen av bangården ut på östra sidan av godsmagasinet, dessa fortsatte sedan längs kajerna norrut och österut runt Örnsköldsviksfjärden inom staden. Den gamla bangården har nu i princip helt sanerats från spår. Trafiken till industrierna i söder går istället på den nya bron över Modovägen omedelbart väster om den gamla bangården ner till dess södra del där de försvinner in på industriområdet. I sluttningen ner från nya bangården finns också ett nytt stickspår för uppställning av fordon.