I samband med upprustning och elektrifiering av Piteåbanan fick banan 1995 också sin nya anslutning till stambanan vid Nyfors i sydvästra utkanten av Älvsbyn. På så vis kunde ett triangelspår byggas så att banan kan nås från både söder och norr utan rundgång, något som tidigare krävdes då man kom söderifrån. Samtidigt kunde man också placera järnvägen utanför de villaområden som växte upp kring den ursprungliga sträckningen under 1900-talets andra hälft.
Utfarten från Älvsby bangård
Piteåbanans gamla utfartskurva började direkt vid sydvästra bangårdsänden i Älvsbyn och var omkring 750 meter lång med radien 360 meter. Den vred banan mer än 90 grader från västsydvästlig riktning på bangården till ostsydostlig riktning på den följande ungefär lika långa raklinjen. Vid kurvans slut hade banan därmed hamnat på södra sidan av Korsträskbäckens mycket krokiga flodfåra, detta blev också det första vattendraget att korsa på väg mot kusten vilket skedde på en 11 meter lång stålbro drygt 100 meter in på första raklinjen. Under den tid som banan kantades av skog och åkermark fanns flera enkla korsningar med ägovägar på denna inledande sträcka på samma sätt som på övriga delar av banan. När tätortsbebyggelsen omfamnade järnvägen tillkom en korsning med Västermalmsvägen i början av kurvan nära bangården, gatan har fortfarande kvar sin krokiga sträckning här.
Idag ligger spåret kvar som ett skyddsspår i förlängningen av spår 2 nästan fram till Västermalmsvägen. På södra sidan av samma väg står en återvinningsanläggning tvärs över den gamla bansträckningen som ändå kan anas längs med en trädridå i kanten av en gräsyta. Härefter omges banan mestadels av skog men villabebyggelsen ligger ändå på nära håll. Banvallens överbyggnad är till största delen borta, men det faktum att det gamla spårområdet vintertid används som skoterled håller en stig öppen, om än med omgivande sly. I kurvans södra del korsar en gång- och cykelväg det gamla banområdet. Bron över Korsträskbäcken är i huvudsak intakt men rälsen har bytts ut mot en smalare spång med räcken ovanpå de gamla sliprarna.
Fram till bron över Korsträskbäcken var lutningarna små med endast ett mindre krön i början av utfartskurvan. Det innebar att bron passerades på ungefär samma höjd som bangården är belägen på, 41 meter över havet. I norra delen av Piteåbanan ligger spåret däremot högre än så på en sträcka av drygt två mil och redan strax efter passagen av Korsträskbäcken nåddes den första längre stigningen på den ursprungliga sträckningen. Med början drygt 100 meter öster om bron och omkring en kilometer framåt steg banan 13 meter, en stigning som dessutom inleddes tvärt med en kortare 25-promilleslutning.
Rälsbusshållplatsen Korsträskvägen
Några hundra meter in i backen korsade järnvägen den gamla landsvägen västerifrån som var en del av den så kallade Militärvägen mellan Sollefteå och Boden. Vid korsningen öppnades en rälsbusshållplats med namnet Militärvägen 1941, den bytte namn till Korsträskvägen (Ktv) 1947 och fanns kvar tills persontrafiken lades ned 1972. Vägen som idag är en gata med villabebyggelse heter numera Nygrensvägen sedan landsvägens infart västerifrån lades i en västligare sträckning vid backens fot och då övertog namnet Korsträskvägen. Korsningen med den nya vägen skedde i skilda plan; från bron över Korsträskvägen steg järnvägen brant upp på en bank och vägen passerade under järnvägen genom en vägport av betong. På östra sidan var järnvägsbanken tack vare den högre terrängen betydligt kortare. Viadukten revs i början av juli 1995, en och en halv månad efter att trafiken upphört på den gamla sträckningen.
Mellan Korsträskbäcken och hållplatsen Korsträskvägen var banan rak i ostsydostlig riktning mot Piteå. Efter hållplatsen vred banan svagt av mot sydost i en 360 meter lång kurva med radie 1000 meter, mitt i kurvan korsade järnvägen den södra delen av nuvarande Dalgatan och passerade samtidigt genom en mindre ås. Den svaga kurvan följdes av det som tidigare var banans längsta raklinje när banan tog sikte mot Högheden i sydost och lämnade Älvsbyn bakom sig, längden var nära 2,4 kilometer. Det är dock fortfarande en av Piteåbanans längre raklinjer eftersom den nya bansträckningen ansluter till den gamla drygt 700 meter in på sträckan. På den nu nedlagda norra delen i slutet av stigningen upp från Korsträskbäcken korsades ett band av åkermark varefter banan omgavs av skogsmark. Hela den gamla sträckningen används numera vintertid som skoterled.